Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Maria Haldesten: Varför duckar de röda en blågul dag?

Vissa är bättre än andra på att visa respekt för gamla och nya sedvanor.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Kanske gömde de sig diskret i folkhavet? Kanske gjorde de kaos med gamla kamrater i en glänta en bit bort? Det kan inte uteslutas. Och jag skulle kunna ha blinda fläckar för just rött.

Men den varbergska högtidsstundens ledare bekräftade. De röda lyste med sin frånvaro. Deras fana syntes inte bland de gröna, blå och vita vid scenen i Societetsparken

Det kändes märkligt. Som om det vore en medveten markering.

Kan det vara så att socialdemokraterna känner lika lite för nationaldagen som nationalskalden Lagerlöf kände för Halland?

Det är ju ingen hemlighet att Mårten Gås inte tog nån notis om vårt vackra landskap.

Som när Centerpartiet tappade bort Öland, kontrar kanske någon. Jo, den pinsamma kartmissen, i partireklam på sociala medier, har kampanjansvariga fått äta upp. Med all rätt.

Halländska centerpartister missar dock inte ett firande. De hade dessutom bullat upp mer än alla andra just denna nationaldag - med allt från Kalles kaviar till nya och gamla riksdagskandidater.

Men redan de gamla romarna visste ju att det går att köpa röster med sötebröd och skådespel. Eller, som i Centerpartiets fall, fröer. Dessutom råkar ju Centerpartiet ha skäl att hoppas på förnyad grön tillväxt. Och då är en folkfest i parken ett tillfälle att ta i akt.

Och dit strömmade unga som gamla varbergare. Dragspelets toner lockade. Och ljusa flickröster strävade med flaggan mot skyn.

En sällsynt vacker syn. Och ett glädjeämne efter år av pandemivinter.

Ty man är mans gamman. Det gäller lika väl i dag som på Snorre Sturlassons tid.

Till glädje för människan är också den vänliga grönskans rika dräkt. Den var en tröst och en njutningskälla under pandemiåren. Och den är en inkomstkälla för de gröna näringarna.

Men naturen är ju fri, invänder kanske någon. Och visst är det så. På Centerpartiets tavla, där besökare hade satt upp lappar om det bästa med Sverige, hade allemansrätten lyfts fram.

Denna sedvanerätt har vi skäl att vara särskilt stolta över. Att få vandra fritt, plocka blommor att lägga under kudden, eller bär att sylta, är en ynnest.

Men sedvanerätten kan på sikt hotas av brist på respekt. På senare år har det blivit allt mer tydligt att vissa inte förstår att det är frihet under ansvar som gäller. När "äventyr" och exkursioner anordnas av kommersiella aktörer som inte förstår att respektera markägarna uppstår konflikter. Men även vissa människors hänsynslöshet i naturreservat tyder på att skola och samhälle misslyckats med att tydligt kommunicera var gränserna går. Det måste vi råda bot på. För att bevara den svenskaste av alla rättigheter.