Ledare 18/4. Slag och sparkar, dödshot och förlamande rädsla. Bakom skolans väggar sker händelser som kan göra vuxna mörkrädda.
Ändå tycks det inte ha gått in i huvudet på alla skolchefer att de snabbt bör polisanmäla våld och övergrepp. Den mamma i Varberg som till slut valde att polisanmäla brott mot sin son skulle inte ha behövt att ta det steget på egen hand – om rektorn hade skött sitt jobb.
Det är nämligen alltid bättre för det barn som utsätts om det är skolan som anmäler en våldshändelse eller hot. Om rektorn, i ett enskilt fall, skulle bli osäker finns det i Varberg en kontaktpolis att rådgöra med.
Visserligen finns det inte, till skillnad från när det gäller misstankar om att barn far illa hemma, en anmälningsplikt från skolans sida. Men det finns rekommendationer och riktlinjer som Rikspolisstyrelsen, Skolverket med flera aktörer har arbetat fram. Många kommuner har därför numera tydliga rutiner för hur brott i skolan skall hanteras.
En av dessa kommuner är Mölndal, där Varbergs grundskolechef tidigare arbetade. För att styra upp verksamheten tog ungdomspolisen, Göteborg och Mölndal fram en gemensam policy för polisanmälningar i skolan.
I den står bland annat att:
”Det är nödvändigt att samhället konsekvent hävdar de grundläggande värden som skyddas av de straffrättsliga reglerna. Inte minst när det gäller barn och ungdomar både som offer och gärningsperson.”
I samma handling förklaras också huvudregeln – att det är rektor eller verksamhetschef som skall anmäla en brottslig händelse till polisen. Förklaringen är lika självklar som dyster.
– Det innebär ett skydd för den utsatte om det är rektorn som är anmälare, annars är man golare och får det ännu mer besvärligt, förklarade poliskommissarien Even Magnusson i GP tidigare i år.
Att Varberg – och andra halländska kommuner – förstår att jobba på likartat sätt är viktigt. Samtidigt är det illavarslande att ungdomar redan i skolåldern bibringats uppfattningen att gatans lag är överordnad. Problemet med att många inte vågar vittna om brott de sett eller utsatts för är ett lika allvarligt och växande problem som skolvåldet. De har blivit kusligt vanligt att ungdomar använder otillåten påverkan för att tysta andra, höja sin status eller demonstrera makt.
I Varberg är polisen medveten om detta.
– Vi ser att brott som övergrepp i rättsak är något som blir vanligare bland ungdomar. Det är ett grovt brott, men det är inte många unga som förstår det, säger kommunpolis Richard Hiller i HN.
Att genom hotfulla snapchatmeddelande, eller liknande, försöka hindra någon från att vittna är ett allvarligt brott – i ungdomarnas fall inte sällan med betydligt högre straffvärde än grundbrottet. Att unga inte förstår det – och växer upp med uppfattningen att man kan hota andra till tystnad – är ett samhällsproblem att ta på allra största allvar.
Att skolan, utöver att säkra en trygg miljö för alla elever, både anmäler brott och låter undervisa eleverna om vad som gäller är viktigaste än någonsin. Att polisen aktivt samarbetar med skolan i detta är utmärkt.
Dagens artiklar i HN visar dock att det uppenbarligen finns en väg kvar att vandra. Fall som borde hanterats snabbt hanar mellan myndighetsstolarna och föräldrar tvingas ta på sig uppgifter som egentligen ska ligga på skolans personal. Varje sådant fall är ett för mycket. Det handlar om att värna barns liv och trygghet. Maria Haldesten
