Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Rökning på PS Bild: Edith Camilla Svensson

Varbergs majoritet ger förmynderiet ansikte

Varbergs stränder skall bli rökfria med hjälp av privatpoliser. Det är en signalpolitik som är betydligt mer obehaglig än en rökpuff i ansiktet.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 25/4. Ödet har uppenbarligen sinne för humor. För mitt under den heta debatten om rökförbud fimpades webbsändningen. Fullmäktige fick fatta sitt kontroversiella beslut i radioskugga. Passande kan tyckas. För det är något ljusskyggt över den där ”förbudshysterin”.

Men, säger vän av ordning, det är ju inte ett förbud i dess rätta bemärkelse. Det är ju bara en ”uppmaning” om rökfritt. Hur det skall framgå av skyltningen är något oklart, men konsekvensera är uppenbara.

– Det kommer att tolkas väldigt olika. En rökare kan ta det som ju en uppmaning - och fortsätta röka. Medan de självutnämnda civilpoliser vädrar morgonluft och ser det som sin plikt att se till att rökarna slutar upp. Det här att ge människor i omgivning större mandat att säga till om något är ganska otäckt, sade Sven Andersson (M).

En välkommen salva mot det förslag som hans eget parti har varit med och initierat. Över såväl det Varbergska påbudet som det allmänna rökförbud som införs i sommar, vilar en syndajakt som väcker obehag.

Länsstyrelsen i Stockholm har inte hymlat om hur man föreställer sig att förbudet skall kunna upprätthållas. I en intervju med SVT i våras förklarade man att det finns för många krogar och restauranger för att inspektörer skall hinna med att kontrollera efterlevnad av rökförbudet. Det gäller vid såväl uteserveringar som entréer. För att bemästra denna omöjliga kontrolluppgift förväntar man sig ”allmänhetens hjälp”.

Det innebär i klartext att gäster och förbipasserande förväntas lämna klagomål till kommunen om krogar eller butiker inte ser till att sjasa bort rökare. Ett renhållningsarbete som bygger på angiveri helt enkelt. Att endast en liten minoritet i Varbergs fullmäktige ser denna baksida av jakten på rökare är högst förvånande.

Majoriteten i Varberg applåderar sig istället för att både ha gjort en god gärning för folkhälsan och främjat renhållningsarbetet. Inte för att passiv rökning utomhus är farlig för andra. Det handlar snarare om att markera mot den minoritet av befolkningen som rökarna utgör. Man vill minska risken för att andra, exempelvis ungdomar, frestas att anamma osunt leverne.

Dessutom utgör fimparna ett besvärligt nedskräpningsproblem. Det senare är oomtvistligt, alltför många rökare har uppenbarligen stora problem med att städa efter sig. Det är ett beteende de tyvärr delar med vissa barnfamiljer som inte heller förmår plocka upp exempelvis glasspapper, sugrör och dryckesförpackningar. Men vi har redan ett förbud mot nedskräpning som kunde förtydligas i syfte att förhoppningsvis öka efterlevnaden.

Efter ett yrkande från Olle Hällnäs (SD) mildrade dock Varbergs fullmäktige sin förbudsiver ett snäpp.

– Alla vi rökare är även vi människor, om än kanske inte lika länge. Så låt uppföra dedikerade platser med askkopp och bänk och låt dem som är beroende röka där i stället, sade han i debatten.

Stränderna kan alltså, likt forna tiders skolgårdar, komma att förses med rökrutor på lämpliga platser. Det påminner om ett förslag från Malmö om att sätta upp rökrutor i hela innerstaden dit rökarna kan förpassas.

Det är alltså dit vårt liberala samhälle kommit. En seger för renhet och fräschhet? Några ser det uppenbarligen så. Men det hela liknar snarare en hetsjakt mot människor med mänskliga laster. Frågan är vilken grupp som skall surras vid skampålar härnäst.