Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Bild: Peter Korpi

Varberg – snart bäst i klassen på förbudsiver?

En uppskruvad hetsjakt mot rökare. som ska upprätthållas medelst privatpoliser och angiveri, känns varken sunt eller samhällsnyttigt.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 19/3. Vad sägs om ett rökfritt Västerport? För varför sätta gränsen vid badstranden? Varberg har ju chansen att löpa kustremsan ut. Tänk att kunna portförbjuda syndarna redan från start.

Låter det långsökt? En rad svenska fastighetsbolag, såväl kommunala som privata, har redan infört rökförbud i all nyproduktion. I exempelvis Wallenstams nya hyresfastigheter gäller rökförbud, vilket även omfattar gård, balkong, loftgång, och garage.

Att observanta grannar bidrar till förbudsefterlevnad är underförstått. Redan kända granntvister kring balkongrökning ger en fingervisning om hur det kan gå till.

Även Ann-Charlotte Stenkil ser framför sig att rökförbudet skall upprätthållas genom ett ”social tryck”. Det är alltså grannarna på stranden som ska se till att späka den syndare som faller för suget.

Det kommande rökförbudet på alla uteserveringar förväntas försvaras på likartat sätt. Att hålla koll på att ingen röker på uteserveringen, vid krogporten, eller utanför livsmedelsbutiken är förvisso i första hand personalens ansvar. Men sköter de inte jobbet som rökpoliser förväntas andra bistå. Så här förklarar Länsstyrelsen i Stockholm det för SVT:

”Det är en omöjlig uppgift att kontrollera hur alla restaurangägare följer rökförbudet. Det finns så många krogar och så få inspektörer. Vi måste helt enkelt ha hjälp av allmänheten. Gäster behöver klaga till kommunen om krogar låter folk fortsätta röka”, säger ansvarig tjänsteman.

Det finns ett ord för det där. Ett ord vi brukade förknippa med diktatoriska system de flesta såg som allt annat än förebilder. Men sommaren 2019 kan ett äktsvenskt angiverisystem rullas ut.

Så håller man allt från stad till strand städad – och främjar därmed en sundare, mer hälsosam medborgarskara. Smart, va?

Kanske inte. Väldigt många får i stället rysningar av en galopperande förbudsiver och dess bieffekter. För varför tvinga rökarna, som faktiskt bara utgör en tiondel av befolkningen, att löpa gatlopp?

För folkhälsans skull – och rök är ju farligt för andra, säger kanske någon.

På den punkten får de dock mothugg från etablerade forskare. När förbuden började diskuteras påtalade bland annat tobaksforskare på Karolinska, att det inte finns evidens för att passiv rökning utomhus skadar andra.

Nu är inte Varberg ensamt om att tänka i sådana här banor. Några kommuner har redan infört rökförbud på stränderna och Falkenberg går i liknande tankar. Men där har i alla fall servicenämnden förstått att dra i bromsen. Nämndordförande Bengt Hackberg (S) har förklarat att det inte är sunt att en kommun inför en massa olika förbud som man inte kan beivra och att det i förlängningen faktiskt kan undergräva respekten för lagar och regler.

Men barn kan ju stoppa fimpar i munnen, har det hetat i förbudsdebatten i Varberg. På en strand finns mycket riktigt ofta en massa skit som inte bör hamna i magen på vare sig människor eller djur – vilket exempelvis ställer krav på medföljande vårdnadshavare att hålla koll både på vad som stoppas i munnen och vad barnen i sin tur slänger omkring sig.

Att människor inte kan städa efter sig utan strösslar stränderna med allt från påssnus till sugrör och flaskor är ett elände. Men det finns redan ett förbud mot nedskräpning, sedan flera år tillbaka.

Uppenbarligen bör nedskräpningsförbudet efterlevas bättre. Men att rikta ytterligare förbud, mot en utpekad minoritet av dem som vistas på stränderna, är dock inte rimligt. Hetsjakten mot utomhusrökare stinker redan klåfingrig moralism. Varberg bör inte göra saken etter värre.