Maria Haldesten: Varberg fick blåbrun sörja, trots överlevarnas varningar

Hédi Fried bad oss öppna ögonen. Gör det. Minns skammen från Läjet. Och se risken för upprepning.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Ledare 22/11. Att några fiskare i idylliska Träslövsläge, eller bönder i Hunnestad, skulle börja hylla Hitler och smutskasta judar kan låta helt absurt.

Ändå är det alldeles sant. Och vi bör minnas dem - och den antisemitism som grodde inom grupper i Varberg.

Varför?

Nyss bortgångna Hédi Fried förklarade det tydligt:

"Det som hände då kan hända igen - och kanske ännu lättare i dag".

Så skrev hon inför nyutgåvan av sin bok "Skärvor av ett liv".

Tyvärr hade hon börjat bli sannspådd redan när de där raderna skrevs.

Bara några månader tidigare hade nazister marscherat in under en föreläsning på PS-gymnasiet. Medan Mietek Groscher berättade om koncentrationslägrens fasor, ville några nutida Hitlerjugends markera att hotet mot judar är högst levande.

ANNONS

Klimatet har inte blivit bättre sedan dess. De främlingsfientliga vindar som då fick lokala nazister att vädra morgonluft, har växt sig ännu starkare Europa, Sverige och Halland. Den antimuslimiska rasismen må vara mer högljudd än antisemitismen, men båda gör sig gällande inom den växande högerextremismen. Och ett parti som blandar fobier med populism vinner åter mark.

I Hunnestad märks det alldeles tydligt. Om igen.

Detta valår var det inte socknens kyrkoherde som förmådde församlingen att rösta på ett särskilt parti. Det antisemitiska Kyrkliga Folkpartiet är sedan länge avsomnat, liksom de gammelkyrkliga halländska präster som ville driva nazistvänlig politik.

Istället finns en förklaring i den nya "kyrka" som många samlas i - där många främlingsfientliga profeter dominerar. Hédi Fried brukade tala om den nya församlingen i termer av ettor och nollor, men för det mesta kallar vi det sociala medier.

Medieforskning visar att högerextrema och populistiska krafter varit särskilt skickliga på digital påverkan.

Kanske är det en del av förklaringen till valresultatet i distrikt "Grimeton-Gödestad-Hunnestad" - där en majoritet alltså föredrar den "bruna sörjan".

Och Varberg, liksom landet, leds av en blåbrun samling.

Att Hédi Fried hann se på detta med sorg i ögonen är inte alltför svårt att tänka sig. I en kulturartikel i DN 2020 skrev hon följade, med anledning av att SD bjudits in till minnesstund för förintelsens offer:

ANNONS

"De överlevande... måste också förbereda sig för att möta representanter avlade av samma ideologier som deras föräldrars mördare".

Men att SD har bruna rötter är väl lika lirrelevant som att påminna om gamla nazistanfrätta fiskare i Läjet? Då var då och nu är nu, invänder kanske SD-väljare.

Förintelseöverlevande som Hédi Fried och systern Livia Fränkel har inte bara berättat om omänskliga grymheter för att vi skulle veta vad som hände. De ville varna de nu levande, för att de inte skulle förblindas av politiker med vitputsad fasad men mörk inre.

Eller fastna med "brun sörja" - som Liberalernas partiledare nyligen uttryckte saken.

Måtte detta ögonblick av insikt följas av fler. Eller är exempelvis löftesbrytaren Tobias Carlsson(L) för feg och maktkär?

En rostbrun historia. Det finns skäl att minnas det som skaver.

ANNONS