Maria Haldesten: Varberg förtjänar bättre än styrets drönarblick

En privatperson får inte ens lägga gredelint tak på egen kåk. Så varför tror sig kommunledningen få löpa amok med hammare och spik?

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Ska det nya Varberg se ner på det gamla?

Ja. Så ser tydligen kommunledningens framtidsvision ut - vilket framkommer av överklagan av domen mot Västerport.

Att besökare kan dricka drinkar i skybaren, medan de betraktar det förgångna lite grand från ovan, används som ett argument för hotellbygget.

Men det är kanske såhär den moderna, urbana turisten antas vilja resa? Varför fastna med stiletterna mellan kullerstenar när man kan få en överblick av hela klabbet från ett modernt hotell, som dessutom kanske kastar skugga över gatorna?

Lägg till ett virtuellt fästningsbesök - och vips kan man bocka av Bockstensmannen på sin bucket-list utan att behöva sniffa på det gamla moss-liket.

ANNONS

Kan det bli bättre?

Tja, allt beror förstås - vilket kommunen också lyfter - på perspektiv. Alltså vilken syn på - och över - Varberg vi vill ha.

Det ligger i riksintressets intresse att öka "läsbarheten" genom att klämma upp högre utsiktspunkter, hävdar kommunledningen. Tänk vilka fantastiska insikter man kan få av att lägga skattepengar på extern juridisk expertis!

Samma expertis avfärdar tanken på visuella föroreningar, alltså sådana argument som brukar användas mot vindkraftparker på fel ställe, som nonsens.

Att höga hus skulle sänka värdet på närliggande låga är alltså rent hittepå? Eller?

Det är nog på sin plats att påtala att vi lever i ett land där fel färg på fasad eller tak kan ogillas av kommunala inspektörer - och leda till påtvingad nedrivning eller omfärgning. Men sånt är kanske bara fel när privatpersoner härjar fritt i färgbyttan?

I överklagan försvarar sig Varbergs kommun med att påstå att tidigare domare har haft fel glasögon när de sågade den föreslagna Västerport-volymen som opassande.

Till sitt försvar framhåller Varbergs ledning dessutom att täthet - alltså att klämma in så många bostäder som möjlig på befintlig yta - gynnar samhällsekonomin.

Sammantaget låter allt nästan som ett eko från 70-talet. Ni vet tiden då miljonprogram och fyrkantiga Domuslådor var ideal - och symbol för den moderna tiden.

ANNONS

I dag brukar det dock skava hos de flesta när den dåtida rivnings- och bygghysterin kommer på tal. Vissa förorter kämpar fortfarande med att rätta till de gamla misstagen.

Till Västerports försvar skall dock sägas att man, med undantag från hotellet, inte har tänkt sig att gå så ovarsamt fram som 1970. Det ska inte byggas ett nytt Angered eller Bergsjön nere i hamnen. Det ska byggas ett område som kan bli hur fint som helst. Om man sansar sig, gör om och gör rätt.

Men istället för att snegla på utgången i närliggande Halmstad, som lade ner alltför högflygande hotellplaner, valde Varberg att rikta blicken mot Härnösand. Man valde att slösa pengar på jurister - i stället för att lägga dem på smartare arkitekter. Det är synd. och det blev dyrt.

Nu får vi bara hoppas att även nästa instans ser värdet i ett enhetligt visuellt intryck av en fin gammal kuststad med en uppskattad stadskärna.

ANNONS