Valfilm kräver skämskudde

Göteborgarna tror inte att de bor i Gotham - vilket M kan bli varse den hårda vägen.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Krönika 14/2. Att valfilmer ska vara seriösa är kanske för mycket begärt, i synnerhet när uppdragen läggs ut reklambyråer med uppdrag att hårdvinkla. Men ändå. Någon sorts vilja att ge en hyfsat rättvisande verklighetsbild kan man väl ändå begära av ett etablerat oppositionsparti?

Stora delar av Sverige tvivlar nu på att Moderaterna har den ambitionen – efter att en valfilm från partiet i Göteborg har nått en överraskande bred publik. Att filmmakarna dessutom beslöt att dumsnålt snedda i kurvorna och köpa in bildmaterial från Kanada istället för autentiska filmsnuttar förstärker bilden av ett parti som gått vilse. Nu blir Moderaterna förknippat med fejk – till priset av ett delvis förlorat budskap.

ANNONS

Å andra sidan var budskapet förstås grumligt från början.

– Vi vill visa att vi har lösningar på problem, säger en pressad Elisabeth Svantesson (M) i Agenda.

Men det är inte vad som stannar kvar på näthinnan efter filmen.

”Människor skjuts ihjäl. Bilar sätts i brand. Det har uppstått städer i staden och Göteborg slits isär. Hur blev Sveriges framsida ett tillhåll för jihadister och kriminella gäng” säger speakerrösten, när en överdrivet glättad historieskildring övergår till rena nutidsdystopin.

Göteborg har varit en segregerad stad i årtionden. Men nu har skjutningarna krupit närmare stadens bättre villakvarter. Våldsutvecklingen är tragisk och givetvis finns det göteborgare och malmöiter som på goda grunder är oroade över otrygghet – precis som det finns göteborgare som rasar över det demokratiska underskott som folkomröstningen och dess efterspel födde. Ett efterspel som till och med lett till att Moderaterna slitits isär.

Samtidigt finns en helt annan sanning.

Västkustens två storstäder, Malmö och Göteborg, är oerhört mycket coolare än när jag var ung. Smutsiga hamnområden har ersatts av vackra bostadskvarter. Utbudet av allt från krogar till skolor är bättre nu än då. Där det luktade olja och tung industri doftar det kreativitet och miljöteknik. Många varbergare pendlar till jobb i storstaden. Och det är inte en slump att utländska sajter numera exempelvis rankar Göteborg som den vänligaste staden i världen.

ANNONS

Därför låter det falskt när Moderaternas börjar tävla med SD om att besjunga verkligheten på samma mörka, entoniga vis. Det är bekymmersamt för alliansen på mer än ett sätt.

”All uppmärksamhet är bra. Vi beskriver bara verkligheten, det har varit ett misstag tidigare att inte göra det”, försvarar sig Moderaternas Hampus Magnusson.

Men inte heller det är sant. Segregation har varit ett återkommande tema i väldigt många valrörelser – på olika sätt. Moderaternas slumrapport från 1991 är ett av de sämre exemplen. Den gjorde till och med lokala M-företrädare så förargande att partiet blev tvunget att offentligt be om ursäkt. Hampus Magnusson kanske tycker att en upprepning av den bedriften är smart. Men den som försöker vinna lokala väljares hjärtan genom att svartmåla deras hemstad kan snabbt bli varse att tricket baktänder.

Sorry, Hampus. Göteborg är inte Gotham. Och ingen tror att du är Batman.

ANNONS