Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) släppte nyligen en rapport om pandemins långsiktiga påverkan på barn och unga (TT, 27/1). Studien pekar mot att krisen påverkar barn från fosterstadiet ända upp till arbetslivet – nu och i framtiden. De framtida barnen som ännu är foster kan komma att påverkas negativt av mammornas stress och eventuella sjukdom under pandemin. Frånvaron i skolan är en annan faktor som kommer få långsiktiga konsekvenser för coronagenerationen som växer upp idag. Distansundervisning och sjukfrånvaro gör att fler barn riskerar att lära sig mindre än vad de har rätt till enligt skollagen.
Pandemin är tyvärr så mycket mer än bara viruset. Påverkan på samhället och den enskilde är stor, men om vi tittar på en hel elevpopulation riskerar en hel generation att se sin skoltid försämras. Det handlar inte bara om kortsiktiga effekter, utan om förlorade kunskaper som kan påverka barnens framtida yrkesliv. Samtidigt pekar rapportförfattarna på att fler ungdomar nu söker sig till högskola och universitet. Att fler vill studera vidare är egentligen positivt, men risken är att fler börjar plugga av fel anledning.
Innan pandemin slog till var det vanligt att unga tog ett sabbatsår, reste utomlands eller jobbade efter studenten. Coronapandemin har omöjliggjort för många ungdomar att dels ta sig ut i världen och dels att hitta ett jobb på hemmaplan. Lågkonjunkturen tvingar in ungdomar i långtidsarbetslöshet eller studier. Det sistnämna är måhända inte en särskilt dålig investering, men för att studierna ska gå bra krävs också reell studiemotivation. Att tvingas in i något man kanske inte vill kan alltför ofta ge motsatt effekt på arbetsmoralen.
Dagens ungdomsgeneration har små chanser på arbetsmarknaden som redan innan pandemin var relativt svårframkomlig. Liknande problematik gäller för de nyexaminerade studenter som nu ska börja söka jobb, men istället tvingas ta ett lägre kvalificerat arbete än de annars hade kunnat få, i väntan på en förbättrad arbetsmarknad. Det är en effekt som kan få bestående men på karriärutveckling och inte minst löneutveckling livet ut.
Pandemins baksmälla består inte enbart av ett gigantiskt vårdberg. Förlorade utbildningsår och en stukad arbetsmarknad väntar för dagens ungdomar även efter pandemin. Det kommer bli en hård nöt att knäcka – kanske till och med en valfråga – för morgondagens politiker. Det rätta vore att börja arbeta på ungdomsfrågorna extra mycket redan nu. Ett proaktivt arbete är avgörande för att möjliggöra systematiska insatser för kompetens- och försörjningslyft framöver. Det är för generationen vars vuxenliv satts på paus avgörande att stödåtgärder och hjälp finns på plats direkt när krisen är över.
