Alarmerande uppgifter om hur ojämlik vården är presenterades i går i en debattartikel i Dagens Nyheter. Både val av kirurgisk metod och botande behandling skiljer sig åt beroende på inkomst.
En fråga till riksdagspartierna om hur de ser på frågan om vården skall vara jämlik, skulle med stor sannolikhet få ett klart jakande svar. Vägen dit är man dock inte lika överens om.
Frågan är i högsta grad relevant. Vårdens kvalitet och resultat skiljer sig åt beroende på ålder, kön, geografi och inkomst. I en artikel på DN debatt i går redovisar två företrädare för professionen (läkare) och två från gruppen patienter och närstående, hur illa det står till med jämlikheten inom den så livsviktiga cancervården.
Enligt en undersökning av 6 300 patienter med cancerdiagnos inom Regionalt cancercentrum Stockholm Gotland, får 71 procent av de med hög inkomst men bara 52 procent av låginkomsttagarna, operativ behandling. Övriga behandlas i stället bara med strålning. Det anses medföra lägre chans till bot.
Liknande skev är fördelningen mellan i vilken utsträckning patienterna opereras med robot kontra öppen kirurgi. Till fördel för de som har högre inkomst är fördelningen där 77 mot 66 procent.
Detta är betydelsefullt eftersom den öppna kirurgin anses ge längre sjukhusvistelse och konvalescens. De fyra debattörerna hävdar att dagens ojämlika cancervård gör att höginkomsttagaren, generellt sett, kan se fram emot ett sex år (!) längre liv än låginkomsttagaren.
Det sägs ibland att för att vara sjuk måste man vara frisk. Med detta brukar menas att för att kunna ta till vara sina rättigheter och möjligheter inom vården, söka rätt vårdinstans, få den aktuella vårdpersonalen att vidta rätt åtgärder med mera, måste man vara stark (=frisk). Annars kan det gå snett.
Ska vi nu göra om det här talesättet till att för att bli frisk måste man vara rik? Nej, självklart får det inte vare sig vara eller bli så! Men som de fyra debattörerna skriver i sin artikel: ”Jämlik vård ingen naturlag”. Varje område behöver sin egen strategi och sina egna åtgärder.
Den aktuella artikeln bygger i delar på en ny utredning ”Kunskapsbaserad och jämlik vård”. I denna vill man skapa bättre förutsättningar för kunskapsstyrning och utvecklande av lärande system.
På varje vårdenhet och i varje vårdsituation ska det vara den absolut bästa kunskapen och erfarenheten som används. Detta är bara möjligt med väl utvecklade kunskapsstöd, nationella riktlinjer och vårdprogram. På det här sättet är mycket av cancervården redan organiserad, detta genom sex regionala cancercentra. Så behöver det bli också inom andra vårdområden!
Dagens öppna jämförelser av vårdens resultat visar att omfattningen av oönskade variationer inte minskat i sådan utsträckning att vi kan tala om ”god vård på lika villkor över hela landet”. Så behöver det bli snarast. I annat fall finns det anledning överväga om inte den mest kvalificerade vården behöver organiseras i statlig regi, på nationell nivå. Centralisering är sällan lösningen på problemet. Sjukvården utgör möjligen ett undantag!
