Övergrepp har den utsatts för förr - Väröhalvön med sitt kärnkraftverk. Och nu ska nya sår rivas upp. Varken boende, markägare eller Varbergs kommun gör vågen. Tvärtom. Det framkom tydligt redan när de första samrådet om planerna på att gräva upp långa schakt för kabeldragningar från vindkraftsparkerna kom för ett par år sedan.
Kommunstyrelsens ordförande Ann Charlotte Stenkil markerade att kommunen ställer sig restriktiv, bland annat på grund av Varbergs långtgående planerna för omfattande utveckling av Väröbacka, med stationsområde, bostadsbyggande, infrastruktur med mera.
– Om sådana här kabeldragningar på något sätt påverkar intresset för att etablera verksamheter och bostäder här, så skulle det förändra utvecklingen på hela Väröhalvön. Det vill vi verkligen inte se, sade Ann-Charlotte Stenkil.
Att grävprojekten – som förhoppningsvis kan samordnas för Kattegatt Syd och Galene om båda förverkligas – blir omfattande framgår tydligt av samtliga samrådshandlingar. Bortsett från diken där kablarna skall dras, så behövs arbetsvägar, uppläggningsytor för alla jord och sten som grävs upp, plats för kabeltrummor med mera.
Visserligen ska marken ställas i ordning när allt är klart. Men det betyder inte att det är givet att allt blir som förr. Av samrådsunderlag framgår exempelvis att ledningsgatan framöver måste hållas fri från vegetation vars rötter riskerar att skada markkabeln.
Att flora och fauna påverkas av stora grävprojekt och kabeldragningar säger sig självt. Fridlysta arter som exempelvis fladdermus och hasselmus kan påverkas, liksom naturvärden i allmänhet.
Offer värda att göra för att öka tillgången på förnybar energi? Det tycker en majoritet i regering och i miljödomstol. Men krocken mellan klimatintressen och värnad biologisk mångfald är långtifrån okomplicerad.
Att sjökabel måste övergå i landkabel - och att dessa måste dras någonstans - säger sig självt. Men skadan måste hållas nere. På en halvö där kärnkraften kan komma att byggas ut måste ytterligare störningar minimeras så långt det bara är möjligt.
