Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

20200316 TrollhättanIllustration fest , alkohol , kokain , knark Bild: Stefan Bennhage
20200316 TrollhättanIllustration fest , alkohol , kokain , knark Bild: Stefan Bennhage

Maria Haldesten: Våldet i Stockholm får inte dränera Hallands polis

Helgkokainisten i Skreavillan är lika mycket en del av problemet som den unge knarkkuriren från Falkagård.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Passar Falkenbergsgängen på att begå fler brott, när poliser nu beordras upp till Stockholm?

Frågan måste ställas - och risken för följdverkningar här måste diskuteras.

I synnerhet som det värsta har blivit allt mer uppenbart - alltså att storstädernas gängkriminalitet spillt över till Halland och Falkenberg.

Att kriminella klaner skulle öppna filial i Falkenberg kom visserligen inte som någon överraskning för dåvarande polischefen i Halland, Mats Palmgren. Redan för tre år sedan kunde han bekräfta att Falkenberg var en av de västsvenska problemorter där mer eller mindre ökända nätverk hade etablerat sig. Och med den utgångspunkten har polisen lokalt arbetat hårt och medvetet mot denna grova, organiserade brottlighet.

HN:s granskning av gängkriminaliteten visar dock att nyrekryteringen, i synnerhet av yngre "springpojkar", är ett växande problem. Än så länge tycks dock den sortens blodiga gängstrider som nu skakar Stockholm, och ständigt blossar upp i Göteborg, inte ha nått Falkenberg.

– Vi har inte sett att de söker konflikter med andra kriminella aktörer. Det våld och det hot som utövas är mest i samband med ”bötningar” och utpressningar, säger spaningschef på polisen i Falkenberg.

Att Varberg inte nämns i sammanhanget betyder inte att kriminaliteten passerar staden obemärkt. Det uppmärksammade kidnappningsdrama som nyligen ägde rum, där polisen slog till mot adresser i både Falkenberg och Varberg, är ett aktuellt exempel. Men i dagsläget ser det mörkare ut i Falkenberg. Och mönstret följer den närliggande storstaden, där Falkenbergs svar på Angered och Biskopsgården är Falkagård och Sloalyckan. Liksom att kriminalitet smittar av sig även till vissa andra områden.

Detta, att brottsligheten koncentreras till vissa områden, påverkar möjligheten att beivra brott. I en färsk undersökning från Göteborg påtalas att risken är stor för att en tystnadskultur får fäste - att vittnen och grannar varken vågar slå larm eller berätta något när polisen kommer. Men även offentliganställd personal kan skrämmas till tystnad och särbehandling.

Det är därför av vikt att regeringen tillsatt en ny utredning vad gäller anonyma vittnen. Tryggheten kräver att samhället förmår möta upp och anpassa sig efter en allt mer avancerad, och allt grövre, brottslighet.

Men lika viktigt som det är att jobba hårt med både förebyggande och repressiva insatser mot gängkriminaliteten, lika viktigt är det att på allvar diskutera det faktum att det finns en rad falkenbergare som göder gängen.

Småbarnspappan som helgknarkar, tonåringarna som tycker det är enklare att köpa "grönt" än öl, företagaren som drar linor på fredagskvällen - alla bär de en del av skulden för den kriminalitet som gror på Sloalyckan.

Ska Falkenberg lyckas i kampen mot narkotikamaffian måste köparna hamna i lika starkt strålkastarljus som den 12-årige springpojken på Hjortsberg. Så komplext är problemet. Och samtidigt delvis så enkelt. Utan köpare, inga knarkkurirer.