Ledare 31/8. Hur får vi friheten tillbaka? Vem, om inte ledaren för ett liberalt parti, bör resonera kring det när hon gör comeback?
I en tid när politiska ledare lätt fastnar i enskilda dagspolitiska frågor var det, just befriande, att Annie Lööf lyfte blicken för att påminna om det yttersta målet. Frihetssträvan angår inte bara den som slåss mot förtryck. Den angår även alla svenskar, inte minst de som har fått se sin frihet beskuren av en pandemi.
Ändå kretsade nyhetsrapporteringen om Lööfs sommartal i huvudsak kring utspelen om sänkt skatt och arbetsgivaravgifter – och så kallad ”landbygdspolitik”.
”Gammal skåpmat från Centerledaren” konstaterades det syrligt på sina håll, som om det fanns en förväntan på att nystart skulle kräva revolution.
Men att recepten känns igen betyder inte att de passerat bäst före datum. Tvärtom har den pågående krisen visat på konsekvensen av att alltför många, alltför länge, gäspat inför krav på bredbandutbyggnad och stöd till inhemsk livsmedelsproduktion.
Så sitter vi där och inser att god uppkoppling är en förutsättning för att människor ska kunna jobba hemifrån när det krävs för att hålla smittspridningen nere. Och god uppkoppling är en förutsättning för att elever ska kunna tillgodogöra sig undervisning på distans. Att det blir möjligt för fler, att god bredbandsutbyggnad dessutom kan bidra till att förändra synen på var vårt arbete måste utgå ifrån, är en sanning som tydliggjorts av Corona.
Pandemin har också påmint oss om vikten av vi, i högre grad, kan försörja oss själva om gränserna stängs och varuflödet stryps. Visserligen har många hunnit glömma den panikartade preppingen i början av pandemin eftersom behoven av att fylla skafferiet visade sig vara begränsat. Dasspappret tog inte slut och havregrynsförråden fylldes snart på i butikerna. Men det som gick väl den här gången kanske inte gör det nästa - och det är vad politiken måste utgå ifrån.
Vårt samhälle bygger på internationell handel, den är en förutsättning för vårt välstånd. Men ett osunt stort beroende av andras förmåga att leverera begränsar vår handlingsfrihet.
Den som inte kan försörja sig själv blir också kraftigt begränsad. Därför finns det en rimlighet för liberala partier att driva på för åtgärder som underlättar företagande och jobbskapande. De är dessutom genom människors arbete som skattepengarna, som skall finansiera den livsviktiga vården, rullar in.
Att Centerpartiet, både genom den vikarierande partiledaren och genom Annie Lööf, företräds av personer som med trovärdighet kan tala om vårdfrågor är betydelsefullt. Vårdens kapacitet, på alla nivåer, är en av de frågor som medborgarna rankar som allra viktigast.
Men det finns fler frågor som engagerar vanliga människor. Just nu skakar den eskalerade gängkriminaliteten landet inifrån, medan den allt osäkrare omvärlden riskerar att skaka landet utifrån.
Varför pratar inte Annie Lööf om detta? frågade raskt en rad debattörer på twitter.
Ett sommartal kan förvisso inte rymma allt. Och för varje tal en politiker gör kommer det alltid att finnas något som någon saknar. Men även de mest liberala vet vikten av att staten garanterar människor den basala trygghet som kommer av ett fungerande rättsväsende och ett fungerande försvar. Centerpartiet får inte lämna dessa frågor på walk-over.
Efterlängtat att höra Annie Lööf tala om frihet. Men Centerpartiet får inte lämna grundläggande trygghetsfrågor åt andra.
