När Fredrik Reinfeldt redan på valnatten meddelade att han avgår som Moderatledare ställde han till med förvirring i partiet.
Omedelbart startade naturligtvis gissningarna om vem som skulle dra det längsta strået i kampen om att efterträda Reinfeldt. Anders Borg såg sig tvungen att direkt tala om att han också skulle lämna politiken för att undvika att pekas ut som Reinfeldts självklare kronprins. Istället var det två kronprinsessor som namngavs – Anna Kinberg Batra och Catharina Elmsäter-Svärd. Som manlig utmanare nämndes främst Ulf Kristersson.
Nu har också Elmsäter-Svärd meddelat att hon undanber sig kandidatur. Att bli partiledare är ingenting jag vare sig tänkt eller planerat”, meddelade hon i går för att inte partidistrikten ska luras att nominera henne till posten. Beskedet verkar ärligt menat och inte ett ”Göran Persson-nej”.
Det här bäddar för Kinberg Batra. Många inom Moderaterna verkar övertygade om att det är dags för en kvinna som partiledare.
Kinberg Batra har dock ett visst motstånd från moderater utanför Stockholm. Hennes uttalande för mer än ett decennium om att ”stockholmare är smartare än lantisar” är fortfarande en belastning för henne utanför Stockholm, och hennes framtoning är ganska teknokratisk, vissa menar överlägsen.
Ulf Kristersson har som socialförsäkringsminister gett ett mer resonerande, mjukare intryck. Det kan gå hem bättre bland väljare i gemen. Han ses också som mindre förknippad med de ”nya” Moderaterna än Kinberg Batra, vilket kan ge pluspoäng i vissa, mer konservativa kretsar inom M.
Grundtipset, med tanke på de många uttalanden om att det är dags för kvinnlig partiledare, är dock att Elmsäter-Svärds avhopp bäddar för Kinberg Batra. För de övriga Allianspartierna är det sannolikt positivt. Det ökar deras möjligheter att flytta fram positionerna ute i landet.
Yngve Sunesson
