Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Mottagare och brevskrivare Bild: Susan Walsh

Trump är en jämförelsevis diplomatisk brevskrivare

Det är inte första gången en turkisk ledare behövt mottaga något oortodox diplomatisk korrespondens. Jämfört med tidigare exempel är Donald Trumps ändå ovanligt korrekt.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

”Det mest bisarra jag sett”. Christer Jönsson, professor emeritus i statskunskap, skräder inte orden när han ska beskriva det stycke diplomatisk korrespondens på toppnivå som nu kommit i offentlighetens ljus. Det hela rör sig om ett brev, daterat den 9 oktober, adresserat till Turkiets president Recep Tayyip Erdogan och signerat av ingen mindre än USA:s president Donald J. Trump.

Anledningen till att brevet offentliggjorts, det verkar alltså inte röra sig om någon läcka, ska vara att Trump vill två sig fri från anklagelserna om att indirekt ha sanktionerat den turkiska invasionen av det kurdiskkontrollerade området i norra Syrien. Brevet, så verkar det vara tänkt, ska bevisa att presidenten i själva verket hela tiden varit en hård förhandlare, något som Trump gärna ser sig som.

Nog håller brevet allt en tuff ton. Jönsson konstaterar torrt att ”Trump inte har ett språk som lämpar sig för kommunikation mellan statsmän”. Samtidigt innehåller det inga direkta grovheter, det är just den språkliga nivån som är anmärkningsvärd. Många tvivlade på brevets autenticitet innan Vita huset bekräftade den.

Brevet börjar med önskan om att nå ”en bra överenskommelse” (”a good deal”), en standardfras i den trumpska vokabulären. Sedan följer hot om att ”förstöra den turkiska ekonomin”, kommentarer om hur hårt Trump har arbetat för att ”lösa en del av dina problem” och att general Mazloum, befälhavare för kurdiskledda SDF, skulle vara beredd ”till eftergifter som de aldrig skulle ha varit tidigare”. Uppgifter som hittills är obekräftade.

Efter en avslutande varning till Erdogan att om han inte får ” bra saker att ske kommer historien för alltid att se på dig som djävulen”, och en uppmaning att inte bete sig som en ”tuffing” eller ”dåre”, avslutar presidenten i lättsam ton med att ”jag ringer dig sen”.

Andemeningen i brevet är nu på intet sätt förkastlig. Trump vill att Turkiet avstår från en invasion för att på så vis undvika fler dödsoffer.

Om brevets språkdräkt är lämpad för att uppnå dessa syften kan däremot verkligen diskuteras. Diplomatisk konvenans kräver en hög grad av formalitet och återhållsamhet och aspirerande envåldshärskare som Erdogan brukar vara särskilt stingsliga.

Nu är det i stället författat i en ton som vore det skrivet av skurken i en mindre välbudgeterad actionfilm.

I en historisk kontext är brevet däremot både hövligt och välformulerat. Turkiska ledare har fått mottaga långt värre.

Det mest välkända, och antagligen det mest svavelosande brev som någonsin skrivits, skickades till sultan Mehmet IV 1676, och var signerat av atamanen Ivan Serko ”med hela sin zaporogiska här”. Zaporogkosackerna bebodde ett område vi Dnjepr i östra Ukraina och den turkiske sultanen hade skrivit till dem och krävt underkastelse. Det fick han inte.

Istället svarade de med en parodi, på de många högtravande titlar som den turkiske sultanen använde, så grov att det mesta av den inte passar sig för en ledarsida. Armenisk galt, tatarisk bagge och Lucifers sekreterare tillhör de absolut mildaste tillmälena. Vidare förmodanden om att sultanen ”inte ens kan döda en igelkott med din nakna rumpa”, hör också bara till uppvärmningen

Scenen där kosackerna filar på de bästa förolämpningarna finns förevigad i Ilja Repins fullkomligt magnifika tavla, just betitlad ”Zaporogkosacker skriver brev till den turkiske sultanen”. Jag rekommenderar alla att se den, att läsa brevet (eller det förmodade, det finns bara kvar avskrifter) är också en upplevelse, men är ingenting för den finkänslige.

Säga vad man vill om Donald Trump, men någon kosack är han i alla fall inte.