Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Annelie Wengelin, på Kommerskollegium, gjorde tappra försök att ge råd Bild: Maria Haldesten

Trettio år senare byggs nya murar i Europa

Taggtrådsstängsel har rests. Och britterna bygger på sitt Brexit. På denna sidan gränsen står exempelvis halländska företag som undrar hur hindren ser ut.,

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 9/11. ”Mitt Europa bygger inte murar” Så fel han hade, på så många sätt, Stefan Löfvén den där hösten.

I själva verket väntade en rad murbyggare redan i kulisserna, redo att sleva på. I exempelvis Storbritannien hade förberedelser redan börjat. Och midsommarhelgen 2016 kom kallduschen som fick även många halländska företagare att darra. Hur skulle det nu gå för företag som Derome att sälja sina varor på den brittiska marknaden?

Att likna Brexit vid ett murbygge är orättvist, säger en brittisk sakkunnig.

Frågan ställdes med anledning av jubileet av Berlinmurens fall. Så det är inte konstigt att hen vill slå ifrån sig.

Vederbörande har möjligen rätt ur en synvinkel. Främsta drivkraften bakom britternas murbygge var inte, som i Berlins fall, att hålla folk inne. Drivkraften var att hålla andra ute. Synen på vilka som skulle utestängas varierade. Vissa ville egentligen bara hålla ”klåfingriga” EU-byråkrater och EU-fogdar borta från brittisk mark och skattkistor.

För alltför många andra handlade det dock också om utestänga vanliga människor av kött och blod. Irritation mot den ökade invandringen förenade främlingsfientliga flyktingmotståndare i allmänhet med dem som i åratal varit förbannade över att ”polacker kommer hit och tar våra jobb”.

Det finns en bitter ironi i detta. Britternas beslut att resa ett slags mur mot Europa kan alltså spåras tillbaka till Berlinmurens fall och de forna öststaternas inträde i EU.

Men det är förmodligen inte den enda kopplingen till den där förhatliga Muren – eller snarare krafterna bakom den.

”Riv ned den där muren” vädjade USA:s president Ronald Reagan i slutet av 80-talet.

Han riktade sig – på goda grunder – direkt till Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov.

När britter nu planerar för att bygga mur tycks Ryssland president ha haft ett finger med i förspelet. I dagarna anklagades den brittiske premiärministern Boris Johnson för att medvetet undanhålla en viktig undersökning som kan ge besked om Ryssland aktivt försökt påverka Brexit-omröstningen.

Att Ryssland fortfarande har intresse av att så split i Europa är ingen hemlighet. Och det brittiska beslutet har de facto spelat Putin i händerna.

Oavsett om Brexit delvis var ett resultat av en rysk påverkansoperation, eller ett helbrittiskt projekt från start till mål, så står nu experter och kliar sig i huvudet på ännu ett möte. För ingen vet ännu riktigt vart allt bär hän.

På fredagen samlades företrädare för det halländska näringslivet, politiker med flera för att försöka reda ut hur Brexit påverkar Hallands invånare och företag. Några raka svar fanns inte – även om talare som Annelie Wengelin, på Kommerskollegium, gjorde tappra försök att ge råd .

Resultatet av det brittiska valet i december kommer att vara avgörande för om det alls blir en Brexit. Det gör att Jörgen Warborn (M), halländsk EU-parlamentariker, fortfarande kan drömma om att i julklapp får ett besked om ”no exist”.

En fåfäng dröm såklart, vilket han är väl medveten om. Men en dröm som delas av väldigt många i Halland. Sverige och Europa – så även i Storbritannien. För även om det går att lämna EU skapar det krångel på många nivåer för väldigt många – exempelvis de halländska företag som helst av allt vill fortsätta handla ”som vanligt”.

Det finns förstås också en fruktan över att den där murbyggarandan som britterna släppt lös smittar av sig. Den som observerar den politiska debatten och beslut i olika länder kan se hur nya mentala murar byggs upp. Att motverka den utvecklingen är oerhört angeläget inte bara för näringsliv, handel och det välstånd det ger – utan för fortsatt fredlig utveckling i Europa.