Det är glädjande att läsa hallandspolitikernas svar på enkäten om tiggeriförbud. Alla partier utom Sverigedemokraterna är negativa, och de korta men utvecklande svar som getts till frågan visar på stor insikt.
Mindre enigt är det dock kring frågan om EU-migranternas barn ska få skolgång. Falkenbergspolitikerna svarar alla utom SD att det ska de få. Majoriteten av Varbergs-representanterna är också för, där har SD dock sällskap från C och KD i sitt motstånd.
Sveriges Kommuner och Landsting har i en rapport konstaterat att rent juridiskt inte finns någon skyldighet att erbjuda barnen skolgång, men lagstiftningen uppställer heller inga hinder. Det är därför en svår fråga som är upp till varje kommun att ta ställning till.
Bland argumenten för återfinns att barnets bästa ska vara ledande, att utbildning är en mänsklig rättighet, att utbildning är det bästa biståndet eller helt enkelt medmänsklighet. Barnets bästa är ett problematiskt argument eftersom det kan användas åt alla håll, och som trots att det präglar hela vår lagstiftning inte fyllts med konkret innebörd.
Som argument mot anförs att det kan vara praktiskt svårt då barnen är i Sverige en så kort tid eller att barnen inte bör tas med utan gå i skolan i hemlandet.
Det senare är ett verklighetsfrånvänt argument. Om det var så att barnen kunde gå i skolan hemma och familjen leva ett drägligt liv i sitt hemland hade de inte tagit sig till Sverige för att slita ut sina knän på gatan. Allt för lite smutsiga växelpengar.
Att erbjuda barnen skolgång vore det optimala då det inte är så många barn det är fråga om är det därmed inte en stor och belastande åtgärd. Om barnen inte erbjuds skolgång bör de åtminstone erbjudas en mötesplats med pedagogisk verksamhet där de kan få lämna sin misär, om än så för en kort stund. Inte för att lagen kräver det utan helt enkelt för att det är barmhärtigt.
