Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

STOCKHOLM 20101104
Adnan Dibrani, politiker, riksdagsledamot för Socialdemokraterna
Foto: Henrik Montgomery / SCANPIX Kod: 10060 Bild: HENRIK MONTGOMERY / TT
STOCKHOLM 20101104 Adnan Dibrani, politiker, riksdagsledamot för Socialdemokraterna Foto: Henrik Montgomery / SCANPIX Kod: 10060 Bild: HENRIK MONTGOMERY / TT

Adnan Dibrani: Tack till pandemins verkliga hjältar

Det känns lite som att släppas ut på grönbete efter en lång vinter när regeringen och Folkhälsomyndigheten nu avvecklar restriktionerna. Coronapandemin är inte över men sjukdomen klassas inte längre som samhällsfarlig.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Det säkerhetspolitiska läget är ju ansträngt just nu med ryska trupprörelser runt Ukraina men för vanliga människor är det trots allt sjukdomen och restriktionerna till följd av den som inskränkt våra liv. För många av oss innebär de lättade restriktionerna att vi kan gå tillbaka till jobbet. Inga fler möten över Zoom, ensamma luncher framför köksbordet eller insparade arbetsresor.

För mig och många andra tog arbetslivet en helt ny (och ganska tvär) vändning den dagen då rekommendationen om hemarbete gick ut. Det kändes ovant att arbeta hemifrån men med tiden vande vi oss (även om jag tror att nästan alla är glada över att det påtvingade hemarbetet är över). Men för många, kanske de flesta, av oss var det inte så. En stor majoritet av mina vänner är LO-förbundens medlemmar (och en ganska stor del av TCO-förbundens också) och har gått till jobbet varje dag – även under de hårdaste restriktionerna. För undersköterskor, busschaufförer och byggnadsarbetare finns inga möjligheter att arbeta hemma. I mycket hög utsträckning har det även gällt lärare och förskolepersonal. Till och med i äldreomsorgen har man tvingats arbeta även när smittrisken varit som störst. Det är helt enkelt så att de här jobben – som i många fall är helt nödvändiga för samhällets fortbestånd – inte enkelt kan skötas på distans.

Det här är pandemins verkliga hjältar, de som varje dag har gått till jobbet för att ta hand om våra barn och äldre eller för att producera sådant som vi behöver. Det är tack vare dem som jag kunnat vara hemma. Och omvänt så är det ju för att deras arbetspendling ska vara så säker som möjligt som vi har jobbat hemma. Det är lätt att glömma varför vi gjort uppoffringar under pandemin, men det är ju för varandras skull.

När vi som varit hemma nu går tillbaka till jobbet så skänker jag en tanke till alla dem som inte kunnat arbeta hemifrån. De som genom hela pandemin har sett till att sköta sitt arbete på plats. När jag kliver in på mitt städade kontor på tisdag så är det en städare som varit där, inte bara då utan varje dag sedan dess att jag gick hem. När jag hämtar breven i postfacket så har någon levererat dem. Alla de här tjänsterna som utförs i det osynliga men som är helt nödvändiga för att samhället ska fungera. Tack för att ni utfört dem – varje dag.