Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Jörgen Warborn: Sverige står inför en tuff match i Bryssel

Självklart behöver vi ta gemensamma för att dämpa corona-krisens effekter, men på ett ansvarsfullt sätt.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

EU:s ekonomi upptar allas tankar i Bryssel. Oenigheten om EU-budgeten som var stor redan från början blev om möjligt ännu större när förslaget om en gigantisk räddningsplan presenterades. Planen för att återstarta Europas ekonomi efter corona-krisen uppgår till hisnande åtta tusen miljarder kronor. Det går inte ens att greppa hur stor den summan är. Från svenskt håll är vi som vanligt skeptiska, för att uttrycka det milt.

Den svåra uppgiften att få våra 27 EU-länder att enas landade 1 juli på Angela Merkels bord. I ett roterande system, med byte varje halvår, leds EU av ett utsett ordförandeland. De ansvarar för att peka ut unionens viktigaste prioriteringar och för att leda alla svåra förhandlingar. Det är inte betydelselöst att EU:s viktigaste och mäktigaste land nu tar över ledarskapet. När Europa står i sin värsta kris på decennier kan jag inte tänka mig några bättre lämpade händer att ta över EU:s ordförandeklubba än Angela Merkels. Hon är den av EU:s regeringschefer som suttit längst på sin post, erkänd och respekterad av de allra flesta. Är det någon som kan lösa upp knutarna, så borde det vara hon.

Även om det är Europas främsta politiska ledare som nu ska lotsa en överenskommelse i hamn, så har hon en allt annat än lätt tid framför sig. Medan länder som Sverige, Danmark, Nederländerna och Österrike kräver strama budgetregler och en återhållsam politik, så vill många länder i Syd- och Östeuropa dra upp sedelpressarna på högvarv.

Självklart behöver vi ta gemensamma tag i Europa för att dämpa corona-krisens effekter. Men det måste ske på ett ansvarsfullt sätt. Vi i Sverige är helt beroende av att andra EU-länder, som är våra viktigaste exportpartners, kan ta sig ur krisen. Och därför ska vi givetvis ta vår del av ansvaret. Men vi ska inte lämna bort makten över skattepolitiken till Bryssel och det får inte bli så att vi i Nordeuropa skickar en blank check till länderna syd och öst. Alla pengar måste komma med krav på reformer, minskad byråkrati och investeringar i långsiktig konkurrenskraft. Och merparten borde vara lån som faktiskt betalas tillbaka. Det är handel och företagsamhet som bygger Europas välstånd - inte villkorslösa bidrag.

Det är rimligt att ställa krav på att pengarna EU portionerar ut ska generera avkastning och därmed kunna betalas tillbaka. Därför jobbar jag för att EU-krispaketet ska få en mycket tuffare och snabbare återbetalningsplan, så att inte skulden vi nu drar på oss vältras över på kommande generationer.

Vi svenskar har en tuff match framför oss i Bryssel för att få till en stram och effektiv ekonomisk politik. Socialdemokraterna har sålt in Stefan Löfven som en mästerförhandlare och att det är dags för honom att plocka fram de kunskaperna nu. Än så länge lyser de svenska landvinningarna med sin frånvaro när det gäller EU-budgeten.