Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Hedersmordet på Fadime chockade Sverige. Bild: ERIK MÅRTENSSON / TT

Sverige saknar beredskap mot hedersvåldet

Små barn som inte får leka fritt. Tonåringar som utsätts för tvångsäktenskap. Rapporterna visar att Sverige är för lamt mot hedersförtrycket.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 26/2. För ungefär en vecka sedan omhäktades en 31-årig sjuksköterska av Malmö tingsrätt, misstänkt för att olovligen tillgodogjort sig 63 journaler från en gynekologmottagning. Motivet misstänkts vara hedersrelaterat, då han visat sig vara släkt med flera av kvinnorna. Informationen har han sedan spridit vidare via sociala medier, vilket också var sättet han avslöjades på.

Samma tingsrätt fällde en läkare för dataintrång i december 2018, då han olovligen gått in i 20 patientjournaler. Läkaren, som inte själv hade hand om någon av de 20 kvinnliga patienterna, ska ha sökt efter information om mental ohälsa och könssjukdomar. I rätten vittnade offren att nedslagningarna var led i en hederskultur som går ut på att kontrollera ogifta kvinnor. Till följd av den fällande domen har läkaren nu fått sin yrkeslegitimation indragen av Hälso- och sjukvårdsnämnden, tack och lov.

Hedersförtrycket är ett alarmerande, skrämmande och ständigt tilltagande samhällsproblem i Sverige. Kunskapen och medvetenheten ökar ständigt tack vare modiga och kunniga förkämpar som Sara Mohammad (GAPF), Asal Narimani (Brottsofferjouren) och Maiet Ghadimi (Tris), men ändå verkar svenska politiker och myndigheter sitta fast på sina händer.

I Stockholm har kommunfullmäktige beslutat att alla skolar och förskolor ska motverka hedersrelaterat våld och förtryck, men enligt stadsrevisionens granskning efterföljer inga av de undersökta skolorna i Rinkeby-Kista och Skarpnäck (där hedersförtrycket är utbrett) kravet. Såväl handlingsplan från kommunens håll som riktade satsningar från stadsdelsnämnderna saknas.

I april 2018 år larmade skolpersonal i Tynnered att hedersförtrycket kryper allt längre ner i åldrarna, där förskolebarn varken får umgås med det motsatta könet eller vara nakna i gympaduschen. I juni samma år genomförde GP en undersökning i Göteborg, där de utgav sig för att vara muslimska föräldrar i jakt på förskoleplats till sin dotter. Sex av tio förskolor svarade jakande på att de skulle tvinga på flickan hijab om hon inte ville bära den. Inte bara det, de erbjöd sig till och med att övervaka barnet genom facetime med föräldrarna. Enligt en färsk rapport från Malmö stad lever en femtedel av alla niondeklassare under hedersförtryck – siffran gå nästan inte att ta in.

Sverige är en demokrati, där allas like värde och rätt till frihet är grundlagsstadgat. Ändå lever tiotusentals barn och unga, majoriteten av dem kvinnor, under helt andra lagar. Hederslagar. Trots att Sverige ligger i framkant när det kommer till barns rättigheter stoppar politiker och myndigheter huvudet i sanden så fort barnets rättigheter går i konflikt med föräldrarnas religiösa övertygelse. Förtrycket tas inte på tillräckligt stort allvar, och ropen på hjälp drunknar inte sällan i kulturrelativisternas skanderande om att alla kulturer har lika stor problematik. Så är det bevisligen inte, och i sin önskan om att motverka kulturellt stigma och utanförskap lyckas relativisterna göra just detta – att trycka offren än längre bort från trygghet och rättvisa.

Sverige måste införa lagstiftning mot hedersförtyck, där hedern utgör en försvårande omständighet som leder till hårdare straff. Skolpersonal behöver utbildas i hur de kan känna igen varningssignaler, och att det är deras skyldighet att omgående anmäla till socialtjänsten. Utbildning i hedersförtryck måste bli en del av skolundervisningen, likt vilken typ av samhällskunskap som helst, så att unga bli medvetna om sina rättigheter och den hjälp som finns att få. Framför allt måste kulturrelativisterna bli fråntagna sitt allt för stora utrymme i debatten, så att fokus äntligen kan läggas på offer och inte förövare.