Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Maria Haldesten: Stenarna kan tala om bister markfejd i Åkulla

Besöksnäringen blomstrar kring naturreservaten. Det väcker glädje hos många, men också ont blod.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Gruset knastrar under däcken när bilen bromsar in.

– Ni har väl inte parkerat längs vägen? Då kan ni bli bötfällda, säger kvinnan bakom ratten.

Varningen är välkommen. Men inte blicken – som signalerar att vi våldgästar. Vårt poetiska kulturarv råkar nämligen vara hennes stenar – och där skapas en intressekonflikt. Jag vill läsa visdomsord. Hon räds att jag skall skita ned.

Därför slog hon i dagarna larm via HN om för mycket folk i skogen, brist på toaletter och P-platser. Irritationen växer mot kommunen, länsstyrelsen, regionen – och indirekt en del grannar i trakten.

– De fullständigt pumpar ut Åkulla bokskogar som ett turistmål utan att vare sig tänka på att det är privat mark eller vilka följder ett ännu större besöksantal skulle få på markerna. Vi efterlyser en konsekvensanalys, säger skogsägaren.

Det är en sanning som behöver modifieras. Varje reservat – och det är trots allt i ett sådant vi befinner oss – har skötselplaner. De skall vårdas – men är också till för att användas.

– Var skall människor vara om inte i reservaten? Att gynna friluftslivet är ett av syftena. De här bokskogarna, de arter som finns där, tål att det rör sig folk i skogen. De flesta människor, 90 procent, vandrar längs stigar som dragits så de inte påverkar känsliga fåglar eller går för nära bostäder så att hemfriden störs, säger Mikael Stenström.

Han är biolog och reservatsförvaltare på Länsstyrelsen. Och väl medveten om det missnöje som gror bland vissa markägare. Medan en del av dem som driver lantbruksverksamhet och andra näringar i trakten jublar över växande möjligheter och bättre kollektivtrafik, knyter några näven i fickan.

Medan såväl stat som kommun fördelar skattemedel till allt från skogsvård till utvecklingsprojekt, önskar vissa att besöks- och bidragstillströmningen kunde bantas.

Hur löser man det? Att kommersiella företag som tänker driva verksamhet på annans mark för dialog och träffar avtal med markägaren är en rimlig begäran. Det sker också på flera håll. En annan lösning är att berörda myndigheter ser till att vissa faciliteter finns vid naturreservat på samma sätt som vid badplatser.

– Just nu blir det fullt på parkeringarna vissa dagar, och en del ställer sig trafikfarligt. Men vi har planer för att bygga ut parkeringarna på sina ställen, säger Mikael Stenström.

Det behovet är uppenbart. Detsamma gäller kontrollen. De flesta naturälskare sköter sig, men det finns undantag. Vissa ignorerar koppeltvånget, andra gör upp eld på fel ställen eller campar trots förbud. Och respekten för allemansrätten brister. Vad gör man åt det?

– Vi har naturvårdsvakter som följer hur folk sköter sig. Men vi skulle behöva mycket mer tillsyn allt eftersom besökstrycket ökar. Jag hoppas på mer resurser, så att vi kan prioritera tillsynen högre, säger Mikael Stenström.

Naturen läker. Det påminns vi om nu i kristid. Men pandemin har också visat att ansvarskänslan ibland brister. Då behöver kontrollen skärpas – på alla plan. Så även i bokskogen. Maria Haldesten