Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Simning. Med sommarvärmen kommer drunkningsolyckor som hade kunnat undvikas med bättre och tidigare simundervisning. Bild: Erik Johansen/TT

Malin Lernfelt: Ställ krav på simkunskaper redan i lågstadiet

Med sommarvärmen ökar antalet drunkningsolyckor. Men lösningen på problemet med bristande simkunskaper, avsaknad av sjövett och föräldrar som inte tar sitt ansvar kan inte vara att övervaka varenda vik. Det behövs tydligare kunskapskrav i skolans läroplan betydligt tidigare än nu.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Sommarvärmen har kommit och med den ett ökat antal drunkningsolyckor. De senaste veckorna har relativt många människor drunknat. Flera av dem barn. Faktum är att för barn mellan 1 och 6 år som avlider i olyckor är drunkning den vanligaste dödsorsaken. Men även äldre barn mister livet vid vatten. Måndagen den 22 juni omkom till exempel en 10-årig flicka. Efter det har det ställts krav på att kommunerna bör anställa fler badvakter.

Bland annat önskar Svenska Livräddningssällskapet se fler övervakade stränder. Att det finns badvakter på välbesökta badplatser är naturligtvis bra. Samtidigt kan övervakning i varje vik och på varje liten strandremsa aldrig vara en lösning på problemet med bristande simkunskaper, avsaknad av sjövett och föräldrar som inte tar sitt ansvar när de är och badar med barnen utan tittar på mobilen.

Den allra viktigaste samhällsinsatsen för att minska antalet drunkningsolyckor är att se till att alla barn lär sig simma ordentligt så tidigt som möjligt. Många barn börjar i simskola redan vid 4-5 års ålder på föräldrarnas initiativ. Men alla barn har inte föräldrar som är så försigkomna eller har råd att lägga pengar på simundervisning som kan kosta tusenlappar per termin. Det är därför simning är inskriven i läroplanen redan från årskurs 1.

I Lgr 11 (läroplanen för grundskolan) kan man läsa att barnen i lågstadiet ska lära sig att ”balansera, flyta och simma i mag- och ryggläge”. Det slås också fast att barnen kontinuerligt ska öva sin vattenvana samt att de redan i första klass skall lära sig vatten- och isvett. Men så sker inte alltid. Det finns skolor där barnen under lågstadiet inte ens kommer i närheten av en simhall. För att spara pengar och personal väljer dessa skolor att vänta ända till mellanstadiet med att kontrollera att barnen kan simma. Detta eftersom det är först i årskurs sex det finns konkreta kunskapskrav. I slutet av årskurs 6 ska alla barn enligt läroplanen kunna simma 200 meter varav 50 meter ryggsim. Men då är de redan 12, ibland till och med 13 år. Det är en ålder då det är vanligt att unga vill gå och bada själva med sina kompisar. Föräldrar kan ha svårt att kräva att de vid varje badtillfälle ska få vara med och övervaka.

Att läroplanen i ett land omgiven av kust och med tusentals sjöar från norr till söder inte har uttalade kunskapskrav betydligt tidigare är ett misslyckande. Likaså att kommuner utan att få vite kan ducka från att låta barn få simträning redan i lågstadiet.

Ytterligare ett problem är att det dessutom finns föräldrar som av olika skäl kräver att barnen ska slippa simundervisningen och skolor som inte förmår sätta hårt mot hårt och stå upp för barnens rättigheter när dessa krav kommer. Det är fullständigt oacceptabelt.

När solen skiner från klarblå himmel och svetten rinner i sommarvärmen dras människor till stränderna. Att bada är härligt. Men vatten kan vara förrädiskt. Man kan bli trött, avkyld och felbedöma djup eller avstånd. En olycka händer snabbt och sen är det försent. Vi måste rusta våra unga med den kunskapen. Och varje förälder måste förstå faran med att släppa sitt badande barn med blicken. Det ansvaret kan man aldrig lägga över på en badvakt.