Språkets roll i integrationen går inte att komma runt

En kvalificerad utländsk utbildning leder sällan till jobb om den sökande saknar tillräckliga språkkunskaper.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS

Det är inte helt enkelt för den som invandrar till Sverige att ta sig in på arbetsmarknaden. Tvärtemot vad man skulle kunna tro är det inte lättare om har en kvalificerad utbildning och lång erfarenhet inom ett yrke med hög status.

I en nyligen publicerad studie har Nahikari Irastorza, doktor i migrationsstudier, och Pieter Bevelander, professor i internationell migration och etniska relationer vid Malmö universitet, jämfört fyra miljoner svensk- samt utlandsfödda individer mellan 25 och 60 år, och tittat närmare på deras situation på den svenska arbetsmarknaden.

Det som framkommer är bland annat att svenskfödda med låg utbildning har en högre sysselsättningsgrad än invandrare med universitetsexamen, och som har bott i Sverige i över tio år. Dessutom har invandrare med högst gymnasiekompetens lägre arbetslöshet än de högutbildade med tre eller fler års universitetsstudier i bagaget. Bland de som anlände i samband med den senaste flyktingvågen, från 2014 och framåt, har över hälften eftergymnasial utbildning, procentuellt långt fler än i Sveriges befolkning som helhet. Det är i grunden något positivt, men det har också lett till mycket frustration när människor som kommit hit med en lång och gedigen utbildning och många års arbetslivserfarenhet i sitt hemland inte kan använda denna för att försörja sig och bidra i Sverige.

ANNONS

Viljan hos svenska politiker och myndigheter att upprätta snabbspår, och förenkla möjligheterna att validera kunskaper och utbildningsdokument, är därför fullt förståelig. Samtidigt får man inte förenkla diskussionen om – och lösningarna för – arbetslösa eller överkvalificerade invandrade akademiker. Allt för ofta reduceras frågan till slängiga argument om hjärnkirurger som kör taxi och jurister som står i kebabkök.

Det är sant att det är ett enormt resursslöseri att det finns utlandsfödda personer med hög utbildning som i dag arbetar med betydligt enklare uppgifter. Samtidigt får vi aldrig glömma bort att många högkvalificerade arbeten, särskilt sådana där man arbetar med människor och myndighetsutövning, kräver omfattande informella kunskaper och förståelse för både språk och samhälle för att det inte ska bli fel. En läkare måste kunna kommunicera med svårt sjuka människor och kunna ta till sig all den information som finns i journaler och lämnas av kolleger, ofta i stressiga situationer. En jurist måste kunna den svenska lagboken och föra djupgående samtal med såväl klienter som polis och en rad andra instanser. Ofta ser dessutom både utbildning och praktiskt yrkesarbete för högkvalificerade helt annorlunda ut i de länder i Asien och Afrika varifrån många invandrare kommer.

Det känns med all säkerhet svårt att tvingas börja om med flera års studier när man kommer till Sverige med ett halvt yrkesliv i bagaget, men Sverige får aldrig rucka på att samma krav måste gälla alla inom ett yrke oavsett var man är född eller har utbildat sig. Språket är nästan alltid nyckeln. Den utlandsfödda som inte lyckas hitta den måste kunna acceptera ett mindre kvalificerat arbete. Så enkelt är det.

ANNONS
ANNONS