Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

In this Tuesday, May 15, 2018, photo, prepared sperm is stored in an incubator ready for insemination in a lab at Melbourne IVF in Melbourne, Australia. (AP Photo/Wong Maye-E) Bild: Wong Maye-E

Snuvad på rätten till biologiskt arv

Vårdskandal. Information om ens ursprung kan vara livsavgörande. Därför är slarvet på Hallands sjukhus allvarligt.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 27/10. Att aldrig någonsin få veta. Kvinnan, som HN skriver om i dag, är inte ensam om att tvingas möta en sådan bister verkligheten. I synnerhet för den äldre generationen var ”fader okänd” tyvärr inget unikum.

I dagens Sverige är vi dock fullt medvetna om vikten av att värna barnets rätt till sitt biologiska arv. Därför är det både en skandal och ett stort svek när vården slarvar bort potentiellt livsavgörande information. För en människa som börjat söka svar kring sitt ursprung kan uppgifterna nämligen göra stor skillnad. TV-serierna om dramatiska jakter efter adoptivbarns ursprungsföräldrar har bidragit till att understryka detta.

För ett donatorsbarn finns förvisso inget bortlämningstrauma. Men att få kännedom om sina biologiska rötter kan ändå vara oerhört angeläget. Bortsett från att ovisshet kan påverka en människa psykiskt kan det också finnas biologiska orsaker till att kunskapen kan bli betydelsefull. Även en frisk spermadonator kan tänkas ha varit bärare av gener som kan förklara allt från ohälsa till funktionshinder.

Enligt svensk lag får den som donerar spermier eller ägg inte vara anonym. I andra länder ser det dock annorlunda ut. Det finns svenskar som rest över sundet för att utnyttja det hemlighetsmakeri som den danska lagstiftningen tillåter.

I Danmark finns för övrigt världens största spermabank. Spridningen via banken är internationell. Och det görs även öppna donationer. Men även de anonyma kan kopplas samman via donatorsnummer. Det har utnyttjas av föreningar som Scandiavian Seed Siblings, som startats av mammor till donatorsbarn. Enligt stadgarna skall föreningen bland annat att skapa och underhålla ett datoriserat register som innehåller uppgifter som ska möjliggöra kontakt mellan personer tillblivna via samma donator.

”Det här är som släktforskning fast i nutid. Istället för att hitta gamla förfäder kan du hitta släktingar som lever nu”, säger en av grundarna i en intervju i Sydsvenskan.

Tanken svindlar. Men säger också en del om hur det biologiska arvets vikt, och hur det kan uppfattas.

Den svenska lagen om att man ”i mogen ålder” har rätt att få veta vem ens donator är har bidragit till att fertilitetsklinikerna är noga med urvalet. Det kan bidra till att tillgången på spermier inte är så stort som den skulle kunna vara, och att behandlingskön växer. Men det är inget skäl att tumma på regelverket. Även om det, än så länge, är ganska få barn som sökt upp sina donatorer sedan lagen kom är det ändå av stor vikt att möjligheten garanteras. Misstaget på Halmstad sjukhus kan därför inte betraktas som annat än grovt. Det är också ett lagbrott.

Blivande ”fäder”. Sperma i tryggt förvar för framtida bruk.