Det är fler partier som idag inte sitter där som kämpar om en plats i kommunfullmäktige. Eftersom det är en treprocentsspärr i Varbergs kommun riskerar många röster att mer eller mindre bli bortkastade om partiet man röstar på inte kommer in. Vilka partier som kommer in påverkar också hur svårt det blir att skapa en fungerande majoritet. Ann-Charlotte Stenkil (M), kommunstyrelsens ordförande, kan få det svårt att få fortsätta sitt uppdrag.
Att Centerpartiet har ett nytt förstanamn i Lena Språng skulle kunna påverka en inarbetad personkemi i Alliansen i Varberg, men det lär vara det minsta problemet Stenkil får att hantera. Lena Språng är ingen duvunge och har säkert redan skaffat sig ett bra samarbetsklimat med Stenkil och de andra i Alliansen eftersom hon redan sitter i kommunstyrelsen och är ordförande i kultur- och fritidsnämnden.
Socialdemokraterna har fått en ny ledare i Jeanette Qvist efter Jana Nilsson. Hon börjar bli varm i kläderna, men att det skulle bli ett S-lett styre i huvudsakligen borgerliga Varberg vore en sensation. Konstigare saker kan emellertid hända i kommunpolitiken så att slå vad om det vore dumt. Se bara på hur S i Falkenberg lyckades ta makten genom Framtid Falkenberg, konstellationen S-L-KD-MP (med stöd av V).
Partiet 24:7 satsar på att komma in i fullmäktige men verkar inte lika borgerligt som Varbergspartiet. Miljöpartiet vill förstås komma tillbaka efter en mandatperiods frånvaro i kommunfullmäktige, men med tanke på opinionssiffrorna för MP på riksnivå kan det bli svårt.
Det är inte bara Mikael Bonde som är avhoppare och som gått till annat parti. Andreas Feymark var fram till 2017 aktiv sverigedemokrat men företräder numera Alternativ för Sverige, ett ännu mer högerextremt parti än Sverigedemokraterna. AfS ställer upp i Varberg och Feymark hoppas på att knipa mandat. Låt oss hoppas att varbergarna inte lägger sina röster på detta extremparti.
Det är alltså allt annat än lugnt i Varbergspolitiken. Kommer ett eller flera av de nya - eller nygamla som MP - partierna in kommer det bli stora svårigheter att bilda en stabil majoritet. Personer som bytt parti kommer inte att ha några svårigheter att vara fortsatta frifräsare även i sina nya partier, det ligger i sakens natur.
I ett sånt läge vore det inte helt otänkbart med en ohelig allians bestående av S och M. Allt beror på personkemin mellan Stenkil och Qvist. Kanske är det lättare att samarbeta med en ny S-ledare än med den gamle, men kanske är Qvist mer taggad på ren sossepolitik än på samarbete. Mycket kan hända när varbergarna går till valurnorna.
