Att världens största diktatur är en potentiell storkund för ett företag som tillverkar övervakningsteknologi låter som en rimlig marknadsanalys. Världens despoter är ständigt ute efter nya verktyg för att kontrollera sin befolkning och tysta dissidenter.
Och svenska företag står redo att sälja just sådana verktyg. En granskning i Dagens Nyheter (25/5) visar hur bolaget Sandvine sålt sina verktyg till ett flertal skurkstater. Internettrafik visar hur utrustning från företaget använts exempelvis för att censurera webbplatser i Egypten.
Sandvine har även själva erkänt att deras utrustning använts för censur i Belarus. Under demonstrationer i samband med landets val i fjol blockerades nyhetssajter, sociala medier och meddelandetjänster en efter en, för att minska demonstranternas möjligheter att ta del av information, kommunicera och organisera sig.
Inspektionen för strategiska produkter klassade år 2017 utrustning från Sandvine som PDA – produkt med dubbla användningsområden. Tekniken i sig är inte skadlig, men kan vara farlig om den hamnar i fel händer och därför finns ett behov av kontroll över eventuell export. Sandvines svenska bolag är dock inte registrerat för att exportera till någon av de diktaturer där tekniken förekommit.
"På min anställningsintervju sa de att de inte sålde till diktaturer, men det visade ju sig sedan inte stämma" säger en källa till DN. Företaget verkar också redo att lyfta fram vissa av de länder man gjort affärer med, såsom Egypten och Turkiet, som en merit. Dock bara i slutna sammanhang. När en bild som bekräftade det kom upp på företagets twitterkonto var de snabba att radera det.
Sådant handlande vittnar om en medvetenhet om att det man pysslar med är moraliskt tveksamt. Ändå fortsätter man att bistå i förtrycket. Det gäller även Axis, som fortsatt exportera till Kina och fick kritik av Amnesty i en rapport 2020.
Exportregler för vissa digitala produkter, med krav på att ta viss hänsyn till huruvida landet som köper respekterar mänskliga rättigheter, har klubbats av EU tidigare i år. Amnesty har kritiserat de nya reglerna (DN 25/5) för att inte vara tillräckligt långtgående, men ett steg i rätt riktning är det definitivt.
Gränsdragningarna är inte alltid lätta att göra. Digitala verktyg kan ofta användas på många sätt och i olika sammanhang. Det är kanske inte alltid solklart om en produkt ska användas på ett omoraliskt vis. Regelverken kommer inte alltid att fånga in gråzonerna. Desto viktigare då att företagen själva tar ansvar och inte låter sig bli diktaturernas verktyg för förtryck och censur.
