Ledare 20/2. Medan ”pigan” sliter i sitt anletes svett sippar mor i huset champagne på schäslongen – på folkets bekostnad.
Föga förvånande tog det knapp en sekund innan företrädare för vänstern hade prånglat ut den bilden.
Att valda delar av Riksrevisionens rapport skulle skapa antifeministisk partystämning var väntat. Aftonbladet hade ju redan förfestat, med verbala rallarsvingar där en champagnehink sågs som det yttersta beviset på medelklassens frosseri.
Antifeministisk? undrar du kanske.
Jo, så kan det bli när klasskamp går före kön. Då skall medelklasskvinnan tryckas ned för att hon omvandlar sitt oavlönade hemarbete till någons avlönade.
Att bidra till att skapa hederligt arbete för andra kan, hur märkligt det än kan låta, bli betraktat som en synd.
Ett argument för upprördheten är att bara vissa. men inte alla, som köper Ruttjänster använder hela tidsbesparingen till att arbeta mer. Den som redan jobbar heltid kanske skjutsar sin unge till fotbollsträningen, eller går på yoga, medan hemmet städas.
Ett yttersta bevis på att skatteavdraget för hushållsnära tjänster är samhällsekonomiskt slöseri? Det beror faktiskt på hur man räknar. En faktor som är svårmätbar, men icke desto mindre finns, är städhjälpens potentiellt stressänkande effekt.
Att stressrelaterad ohälsa är vår tids gissel kan vi nog alla vara överens om. Likaså att en kravtung tillvaro påverkar denna ohälsa.
Den missunnsamme kan förstås tycka det vara orättvist att vissa har möjlighet att lägga en del av sin inkomst på att köpa avlastning. Men den som förmår tänka ett steg längre kanske inser att ett hälsofrämjande tjänsteköp kan vara samhällsekonomiskt lönsamt. Ohälsan tynger den offentliga kassan.
En annan faktor som är betydelsefull när man skall räkna på möjligheten till samhällsekonomiska vinster är rutköparnas ålder. Av Riksrevisionens rapport framgår att hälften av ruthushållen hörde till kategorierna 57 år eller äldre, varav 70 procent i kategorin 66 år eller äldre.
I de fallen används förstås inte den ”frigjorda” tiden till marknadsarbete. Men även för kvinnor över 66 som går på yogapass medan någon annan städar finns det en ”hälsofaktor” som kan vara ytterst relevant ut samhällsekonomisk synvinkel.
En annan hälsofaktor att fundera över är om Rut-tjänsterna kan minska antalet fall-olyckor. Den typen av olyckor orsakar så stora bekymmer för individ och samhälle att en rad kommuner har infört subventionerade Fixar-tjänster.
Bland de äldre Rut-tjänstköparna finns säkerligen också personer som förr hade kunnat få hemtjänst - men som i dag inte anses skröpliga nog. Så Rut är både en ersättning för (och möjligen också avlastning av) hemtjänsten nu när trösklarna höjts.
Att Rut sänkt trösklarna till arbetsmarknaden för lågutbildade är uppenbart. Likaså har en rad undersökningar visat att svarta jobb har blivit vita - även om ”blekningsgraden” inte är 100 procent.
Det är inte heller självfinansieringsgraden - även om den anses ligga mellan 76-90 procent beroende av vilken undersökning man hänvisar till (och hur man räknar på faktorer som nämns ovan).
Hur ser graden då ut för Rot – som borde vara en reform lämplig att jämföra med? Där finns det inga besked. Men så är Rot, där utförarna befinner sig i mansdominerad sektor, inte tillnärmelsevis så ifrågasatt som Rut.
Efter över ett årtionde med Rut kan man av tonläget i debatten konstatera att föga förändrats i vänsterlägret. Få ifrågasätter inhyrning av ”drängar” men tabubelägger fortfarande att köpa tjänster av ”pigor”.
Det är antifeministiskt så det förslår. Och det fördröjer ett bredare tjänsteköpande trots att den stressrelaterade ohälsan talar för att fler kanske borde sluta se ”städandet av egen skit” som en plikt.
