Hur tacksam var ledningen för Falkenbergs kommun över avslöjanden om flagranta brott mot lagen om offentlig upphandling? Inte särskilt.
Istället sköt vissa ansvariga på budbäraren. Falska rykten spreds om att såväl granskaren som källan hade skumma, underliggande motiv.
Så kan man försöka undergräva förtroendet för en av de viktigare kontrollfunktionerna på kommunal nivå – de lokala medierna.
Så bidrar man också till en tystnadskultur – som i värsta fall kan leda till att även avancerad brottslighet undgår upptäckt.
Att visa att man tar relativt lättvindigt på kommunalt lagtrots sänder dessutom en skarp signal till aktörer som ingen kommun vill få in - nämligen organiserad brottslighet. En kommun som tycks vara öppen för snabba, kreativa lösningar kan verka extra lockande.
Att risken är påtaglig vid just upphandling, markanvisning, bygglov och fastighetsaffärer påtalas i en ny, angelägen forskningsöversikt: "Den sårbara staten", från Studieförbundet Näringsliv och samhälle (SNS)
– Social och geografisk närheten i kommunerna är också faktorer som bidrar till den lokala nivåns sårbarhet för påverkan, varnar statsvetaren Carina Gunnarson, som skrivit rapporten.
Att den avancerade kriminaliteten har bolagsverksamhet av olika slag som ett modus operandi är ingen hemlighet.
– Det komplicerar och försvårar upptäckt, poängterade Per-Erik Ebbeståhl, luttrad trygghetsdirektör i Malmö stad, i samband med presentationen av SNS-rapporten.
Den systemhotande brottsligheten har många tentakler. Verksamhet i bygg- och välfärdsbranschen, bedrägerier kopplade till falsk folkbokföring, otillåten påverkan i samband med kontroller och tillståndgivning - listan kan göras nästan hur lång som helst.
Valfrihetsreformerna har tyvärr ökat sårbarheten, i huvudsak för att varken kommunerna eller andra myndigheter har förmått steppa upp kontrollerna.
Ett hinder i sammanhanget är ett föråldrat system, med revisorer som ska granska de partikamrater som utsett dem. I SNS-rapporten beskrivs den kommunala revisionen som en "lam anka".
– De institutionella reformer som har genomförts på kommunal nivå i Sverige, och som skapat nya möjligheter till korruption, har inte lett till några förändringar, konstaterar Carina Gunnarsson.
Problemet förvärras dessutom av en växande tystnadskultur såväl inom offentlig verksamhet som kommunala bolag. Anställda drar sig för att slå larm om oegentligheter.
Visserligen har visselblåsarfunktioner till slut inrättats i såväl Falkenberg som Varberg - men vad hjälper det om höga företrädare ändå tror sig ha rätt att skälla ut misstänkta visslare?
Respekten för såväl efterforsknings- samt repressalieförbud haltar uppenbarligen både här och där. Det bidrar till att såväl oegentligheter som brottslig verksamhet kan fortsätta i det fördolda. Det är allvarligt. Den ökande välfärdsbrottsligheten hotar, vilket SNS-rapporten varnar för, det svenska systemet.
