Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Tjolöholms trädgårdsmästare Eva Rosén i arbetarbyns köksträdgård. Bild: Maria Haldesten

Skördetid som väcker smak för Halland och ger valuta för pengarna

Satsningen på Skördetid i Halland påminner om både brist och överflöd. Och varför skulle inte Halland satsa skattepengar på att främja en näring med utvecklingsmöjligheter? Konkurrensen kräver en medveten strategi.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledarreportage 7/10. Alldeles gul. Alldeles nyskördad. Det är med andakt jag sätter kniven i en äppelgurka – dels för att den räknas till vårt gröna kulturarv, dels för att de hängande, vissna bladen vittnar om nattfrostens härjningar. Det är i sista stund som ett festsmyckat Tjolöholm bjuder till grand finale på Skördetid i Halland – en satsning som regionen har initierat för att ge gödning åt viktiga halländska näringar.

Tänk dig alltså ett skönt hopkok av destinationsutveckling, säsongsförlängning och samarbetsförstärkning. Och självklart har klassikern ”sätta Halland på kartan” nämnts i sammanhanget. På gott och ont.

Alltför många gånger har den där ”på kartan” - ambitionen blivit synonymt med vad som uppfattats som onödigt slöseri med skattemedel.

Tur då att projektet den här gången inkluderar återbäring. EU är nämligen med och finansierar festandet genom sin jordbruksfond för landsbygdsutveckling. Till projektets fromma talar också att det handlar om att bidra till att ge extra skjuts åt en verksamhet med verklig utvecklingspotential. Och vem vill riskera att Halland hamnar på efterkälken jämfört med grannlänen, som också är på hugget?

Efter att på plats ha bevakat skördefestandet, från supervarma dagar i hjärtat av mellersta Halland till en frostnupen helg i norra, kan jag konstatera att de halländska råvarorna lockar publik. Om det är region Hallands bistånd med marknadsföringen som gjort susen, eller om turisterna hade dykt upp ändå, är förstås svårt att avgöra. Men att de mindre producenterna inte hade haft råd att sälja sig brett och internationellt är sannolikt.

Det är kanske inte en slump att jag ett ögonblick njuter av halländsk höstsol tillsammans med en holländsk familj. Det är förhoppningsvis ett kvitto på att vi hallänningar har fått valuta för pengarna. Det är förstås är målet för all regional näringslivsutveckling. Och Visit Halland har ett konkret uppdrag från de folvalda att just utveckla besöksnäringen.

När trädgårdsmästare Eva Rosén visar runt i köksträdgården i den gamla arbetarbyn blir hon snabbt uppvaktad. Det kommer frågor om allt från gurkor till morötter. Att få möta bonden eller odlaren, öga mot öga, är en del av lockelsen med dessa skördeevenemang. Det svarar också mot växande önskemål om att få veta var maten kommer ifrån.

Att det finns ett ökande intresse för att gå tillbaka till rötterna, i mångdubbel bemärkelse, har också blivit allt mer tydligt. Vårt kulturarv är så mycket mer än exempelvis ett stenslott – hur vackert Tjolöholms än är. Det är därför inte en slump att den solgula gurkan odlas just där. Valet av växter är genomtänkt.

– Här, vid Hemtrefnaden, har vi försökt återskapa köksträdgården som den var tänkt att se ut en gång. Det inkluderar också att bygga naturliga klätterställningar.

Eva Rosén pekar på mot de lite rangliga konstruktionerna av grenar och tvinnade kvistar.

Att ta tillvara det naturen ger, att tillverka föremål för hand, känns trendigt. Men det var också högsta ideal för den arts- and crafts-rörelse som var på modet kring sekelskiftet. Så det är inte osannolikt att slottsfrun Blanche Dickson, skulle ha nickat gillande åt både blomsterprakt och trädgårdsdesign.

– I alla våra odlingar satsar vi medvetet på en del gamla, udda sorter. Allt vi odlar används i våra kök, som i restaurangen i Storstugan. Det kan ibland bli en utmaning för kockarna när skörden blir riklig, säger hon och ler.

I framtidsplanen ingår att inom några år även ha återskapat köksträdgårdarna nedanför slottet, med frukträd, växthus och allt.

– Vi hoppas kunna bli självförsörjande – åtminstone på örter och grönsaker, berättar Eva Rosén.

Det låter lovande - och är ännu ett begrepp i tiden. LRF, som är en av aktörerna bakom Skördetid i Halland, har på goda grunder varnat för problemet med vår låga självförsörjningsgrad. Att varannan tugga är importerad är ett bekymmer inte bara för de lantbrukare som kämpar med lönsamheten, utan för landet som helhet. Den gör oss mindre kristålig.

Skördetid i Halland har destinationsutveckling som ett huvudmål. Så beskedet att det slogs besöksrekord på skördefesten på Tjolöholm med 7600 besökare är förstås välkommet.

Om de samarbeten som projektet också ska främja, leder till att fler vågar satsa på livsmedelsnäringen är än mer vunnet. Det ökar även chanserna att kunna bevara kulturlandskapet som vi känner det. Att det fortfarande finns öppna betesmarker kring Tjolöholm kan vi tacka de arrendebönder som håller mjölkdjur för – och detsamma är sant för resten av regionen. Även det är en tanke värd att stanna vid, nu i skördetid.

Äppelgurka, en kulturarvsväxt i handen på trädgårdsmästare Eva Rosén i Tjolöholms arbetarby.