Självhushållning är bäst som en valmöjlighet

Naturen och brukandet av den är en förutsättning för civilisationen. Och civilisationen är en förutsättning för att vi kan njuta den på våra egna villkor.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Ledare 3/7. Naturen är rogivande, visst är det så. Många är vi som söker strandens avkoppling, lundarnas ro och skogens lugn. Så till den grad uppskattar vi det gröna att det nu för tiden till och med anordnas "skogsbad" med vidhängande guide, måhända en skogsbadvakt. Grönskans terapeutiska egenskaper är dock välomvittnade.

I religionshistorikern David Thurfjells bok Granskogsfolk undersöks till och med naturen som en källa till andlighet i det annars sekulära Sverige. Skogen kan alltså till och med träda i Guds ställe.

Men det är inte bara den vilda naturen som lockar. Eller, den lockar så mycket att vill ta med den hem, omgivas av den även i tam, odlad form. Intresset för odling är något, likt det ökade intresset för naturupplevelser, som tagit fart under pandemin. Resebegränsningar, hemisolering och helt vanlig tristess har uppenbarligen fått oss att söka våra kulturella rötter. "Kultur" kommer nämligen av latinets cultura, med betydelser som just odling och jordbruk.

ANNONS

Detta är en sysselsättning som människan ägnat sig åt i över 11 000 år, en sysselsättning som har varit en förutsättning för alla mänskliga civilisationer. Inte konstigt att det satt sina spår.

Under en överväldigande majoritet av den tiden har det också varit inte vara den absolut vanligaste sysselsättningen. Under en stor del av den svenska historien utgjorde bönderna 90 procent av befolkningen, och de blev en minoritet först på 1930-talet.

Dessa våra förfäder levde främst som självhushållare, brukade jorden för den egna överlevnaden. Fortfarande i dag lever 2 miljarder människor, de allra flesta i utvecklingsländer, som självhushållare eller småbrukare.

Det kan därför verka nästan ironiskt, att när vi i Sverige nått denna framskjutna punkt i utvecklingen, återigen börjar snegla på självhushållning. Det släpps böcker, erbjuds kurser och flera populära TV-program behandlar ämnet. Att flytta ut på landet och bli självförsörjande utövar fullt klart för många en stark lockelse.

Detta är en lockelse som dock inte kan drabba allt för många. Om alla skulle söka bli helt självförsörjande, tillbringa tiden med att bruka jorden för sin överlevnad, då kulle det inte längre handla om en lockelse tillbaka till enklare tider, vi skulle verkligen vara där.

Jordbrukets effektivisering har fått många negativa konsekvenser. Småskalighet ger ofta både bra produkter och positiva miljöeffekter. Men det är ganska skönt att Ica ändå finns där, hungersnöd är för de allra flesta lite väl autentiskt.

ANNONS

Men det kanske är det som är höjden av civilisation, att ha råd att kunna bjuda in och bejaka naturen på våra egna villkor? Att ha det som ett val. Oavsett om det valet faller på eget småbruk eller skogspromenader och några tomatplantor.

ANNONS