"Använd skattemedel till folkligt förankrad kultur i stället för provokativ elitkonst", lyder rubriken för ett tidigare Regionpolitiskt manifest från SD Halland. Där slår partiet även fast att inga pengar ska "gå till att stärka mångkulturen, uppmuntra genusneutralitet eller främja aborter."
Det leder tankarna till det högernationalistiska Polen. Där gjorde en polsk konstchef om ett konstverk från abortvänligt till abortkritiskt. Tilltaget skapade livliga protester i den europeiska konstvärlden, men var talande för den ideologiskt styrda kulturpolitik som mejslats fram. En politik som konstchefen i sig är ett exempel på, han har tillsatts direkt av kulturministern i syfte att kulturen ska utvecklas i en mer patriotisk riktning.
I Sverigedemokraternas favoritland Ungern pågår en liknande utveckling. Det styrande partiet Fidesz har låtit skära ned stödet till misshagliga kulturinstitutioner, konstnärer med mera - och premiera det politiskt önskvärda. På det viset städar man ut, steg för steg.
Så här långt har SD inte nått framgång med motsvarande strävan annat än i SD-styrda Sölvesborg, som fattat beslutet av endast köpa in tidlös och klassisk konst. En våt dröm för Erik Hellsborn, som dessutom förstås är helt i linje med partiets mål.
– Det har suttit socialistiska politiker som har haft riktlinjer om att köpa in samtida, utmanande konst. Nu säger vi att det inte ska vara det, utan man ska köpa in konst som människor upplever som... ja, konst som inte splittrar, väcker anstöt eller provocerar, sade en nöjd Jimmie Åkesson, i en DN-intervju efter att Sölvesborg klubbat saneringsmotionen.
Utom när det gäller Lars Vilks konst då.
Att han provocerar är odiskutabelt. Likaså att SD vid flera tillfällen strävat efter att synliggöra hans verk i olika sammanhang. Så provokativ samtidskonst går alltså bra, så länge den träffar rätt politiska mål.
Det säger ganska mycket om vad det hela handlar om. Och att det görs kopplingar mellan SD:s kulturambitioner och inslag i Stalins och Hitlers kulturpolitik är därför helt naturligt. Att Erik Hellsborn tycker historiska fakta är något "groteskt och oanständigt" blir mest pinsamt.
SD i Varberg har lovat komma igen med en ny motion i Varberg. Inte i första hand i syfte att hushålla med skattemedel, vilket man försökt sälja in det som. Varje motion av det här slaget är ett led i en större kulturkamp. Försvaret måste bli därefter. För den konstnärliga frihetens och den liberala demokratins skull.
