Efter två partiledarbesök i kommunen på två dagar måste väl valrörelsen anses ha sparkat igång på allvar. I söndags höll Göran Hägglund (KD) sommartal i Ullared (se ledaren) och i går propagerade Jimmie Åkesson (SD) på Rörbäcksplatsen i Falkenberg för sina åsikter innanför kravallstaket och med massiv polisbevakning.
Han hade faktiskt bortåt 200 lyssnare, de flesta sympatisörer av applåderna att döma. Drygt 50-talet motdemonstranter vände ryggen till i en tyst protest. Det var en värdig manifestation som inte störde vare sig Åkesson eller dem som ville lyssna.
Hans budskap var det förväntade. Möjligen överraskade det att det dröjde nästan en halvtimme innan SD:s politiska kärna, motståndet mot invandring, nämndes. Men då framgick det att det är ”stoppat tillflöde” av invandrare som ska lösa både problemen med arbetslösheten och behovet av statliga inkomster för alla de löften Åkesson strödde omkring sig. Helt orealistiskt som finansieringskälla.
Övriga politiska krav som Åkesson förde fram var inte särskilt kontroversiella. De förespråkas också av åtminstone något annat parti. Ämnesvalet pekar ut SD:s nyckelmålgrupper – pensionärer, landsbygdsbor och vårdpersonal. Motståndet mot pappamånader kan också misstänkas vara en flirt med tänkbara KD-väljare.
Men stoppad asylinvandring ska ge resurser till både sänkt skatt för pensionärer, höjda löner för vårdpersonal och fler poliser. SD ställer också upp på Stefan Löfvens skattehöjningar för restauranger och ungdomar och vill beskatta storbankerna hårdare.
I retoriken var det Alliansregeringen som fick hårdast kritik för ”misslyckad politik”. Några dörrar åt vänster stängde inte Åkesson, som till och med använde samma uttryck som Löfven i söndags om att ”landet slits isär”.
Yngve Sunesson
