Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Yngel i lådan! Lyckat elfiske i det allt friskare Trönningeån. Ett resultat av klokt våtmarksarbete.
Yngel i lådan! Lyckat elfiske i det allt friskare Trönningeån. Ett resultat av klokt våtmarksarbete.

Maria Haldesten: Satsa för mer fiske i Hallands grumliga vatten

Pinsamt att regeringen slarvar med stödåtgärder som effektivt kan bidra till att rädda klimatet.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 8/10. Långa gripklor. Skum svans. Läderaktig kropp. Den som går med håven i ett halländskt träsk kan lätt förstå var monstermyterna kommer ifrån. Men John Strand ser lycklig ut. Som om han förevisar en hundvalp i plastbacken framför sig, snarare än en tämligen alien-liknande vattenskorpion och sländlarv.

Den som lyfter blicken, tar in hela bilden, kan dock förstå var limnologens leende kommer ifrån. Ett lyckat våtmarksprojekt blir till glädje för både djur och människor. Och det fula gråbruna kan bli till föda för det färgsprakande fjäderklädda.

Inte bara en inbiten ornitolog förstår att uppskatta livet kring våtmarkerna vid Getterön och Morups Tånge - och andra våtmarker som sjuder av liv.

Även de mindre spektakulära våtmarkerna spelar stor roll. Att anlägga en våtmark räddar liv - medan torrlagda våtmarker kan döda. I SVT:s Uppdrag Granskning berättades om att de igendikade våtmarkerna döljer en klimatbomb, som läcker ut lika mycket koldioxid som biltrafiken.

Med tanke på miljömålen och Sveriges utsläppsåtaganden är det närmast obegripligt att pengar som skulle ha gått till att återskapa förlorade våtmarker har frusit inne.

– Det är som att hela Sveriges våtmarksarbete har drabbats av corona flera gånger per decennium, det är bara stopp, säger en våtmarkskonsult från grannregionen.

I Halland ser det lite bättre ut, inte minst tack vare Hushållningssällskapets enträgna arbete. Projekt som Leva och Life-Good Stream, som John Strand är projektledare för, har blivit mer än lyckade.

Under en våtmarksdag i förra månaden kunde nyfikna hallänningar få se allt från uttrar till mård - fångade på film av viltkameror längs Trönningeån. Och forskarnas elfiske i den grunda ån visade hur det numera spritter av liv på ett helt annat sätt tack vare återställandet av vårmarker.

I Halland går utvecklingen åt rätt håll, till skillnad från i en del andra regioner. Men det betyder inte att det saknas moln på himlen - även en solig dag vid myllrande, återskapade våtmarker på Stjärnarp.

– När jag började var det rätt enkelt att få stöd från EU. Men de sista sex åren har det blivit extremt jobbigt. Hade det inte varit för Hushållningsällskapet hade jag kanske gett upp. Att som privatperson själv jobba gentemot myndigheterna och gå igenom alla processer, med alla tillstånd som krävs, och stelbenta regelverk, är det lätt gjort att gå fel och det orkar man inte, säger godägare Jan Hamilton.

Bilden bekräftas av Länsstyrelsens sakunniga.

– Små administrativa missar kan leda till att markägare som ansöker om stöd för att anlägga en våtmark går miste om hundratusentals kronor. Det är inte lätt att göra rätt i det system som finns i dag, säger Hans Bjuringer till SVT.

Han vill att staten ska ta ett större ansvar för utbyggnaden av våtmarker, med tanke på hur mycket samhället får igen när våtmarker anläggs.

Och när den sortens analyser kommer från statens förlängda arm, vilket Länsstyrelserna trots allt är, finns extra stor anledning för regeringen att spetsa öronen.

Visst finns det markägare som ser ett egenintresse i att anlägga våtmarker. Många känner ansvar att förvalta jorden på bästa sätt: De vill visa att en klok bonde är en del av lösningen - snarare än den miljöbov som en del vill svartmåla jordbruksnäringen som när klimat- och miljödebatten hårdnar.

Utöver att återskapade våtmarker bidrar till att öka den biologiska mångfalden på platsen, så fungerar de dessutom som naturliga reningsanläggningar. Näringsämnen från åkrarna fångas upp - och övergödningen minskar.

På Stjärnarp har satsningarna dessutom främjat jaktmöjligheter tack vare att arter trivs bättre eller återvänt. Men det räcker kanske inte att projektarbetet känns bra i magen om det sliter för mycket på plånboken. Återställningsarbetet handlar om väldigt stora belopp. Därför behövs stödsystem som fungerar smidigare.

De utdikade våtmarkerna står för hela 20 procent av Sveriges klimatutsläpp, lika mycket som trafiken. Den siffran borde räcka för att motivera till bättre och mer hållbara satsningar. Förstår inte regeringen det själva, måste oppositionen piska fram skärpning.