Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Så skapas inte superskola i superkommunen Varberg

Man kan inte lova bättre skola och sedan ställa sparkrav som riskerar elevresultat, den ekvationen går inte ihop. Det måste alliansstyret förstå.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 31/5. Godkänt eller inte? Betygen på Varberg varierar – milt sagt. För medan Dagens Samhälle åter utser Varberg till Superkommun - med en god skola som en del av motiveringen – ser det betydligt bistrare ut i kommunjämförelsen från Lärarnas Riksförbund. Sammantaget är det ingen katastrof. Men en 42:a plats är heller inte något att skryta med för Varberg. Och ser man till en av delkriterierna rankningen, nämligen elevresultat, bör det bli ännu svettigare för kommunens politiker.

Kanske är det därför de flesta varbergare har hört talas om Superkommunspriset – men desto färre om lärarfackets omfattande kommunjämförelse? Grundskolejämförelsen, som tar hänsyn till kommunegenskaper, visar att Varberg hamnar på plats 139. Det är förvisso bättre än Falkenbergs plats 228, men ändå en medioker placering.

Ann-Charlotte Stenkil (M) bör med andra ord vara redo att visa prov på den ödmjukhet hon så fint talade om när Superkommunpriset delades ut. Och Hanna Netterberg (M), ordförande i förskole- och grundskolenämnden, har skäl att ta sig en funderare kring vad lärarfackets jämförelse innebär. I synnerhet som neddragningar står för dörren.

”Personalen kommer inte att orka när personaltätheten minskar”. Så sade en lärare på Trönninge skola, när HN skrev som kommande ”effektiviseringar”.

Och om lärarna inte orkar, hur går det då för eleverna? Sällan bättre. Ändå var det på löften som ”Varbergs skolresultat ska ligga i topp i landet” som allianspartierna gick till val.

”Det är den viktigaste investeringen vi kan göra i framtiden” skrev Moderaterna.

Den bedömningen är helt korrekt. Frågan är varför man inte visar den investeringsviljan i verkligheten.

Effektiviseringskrav kan, i vissa organisationer, bidra till smartare arbetssätt. Men sett från skolperspektiv är ”effektivisering” vanligen bara ett finare sätt att säga ”nedskärning”.

Om vi åter tar Trönninge skola som exempel så innebär intäktsminskningarna att vakanta tjänster inte tillsätts. Och att färre lärare får ta hand om fler elever. Det förefaller också sannolikt att klasserna växer när fler elever skall tas in för att klara ekonomin.

Att den nya resursfördelningsmodellen baseras på att de skolor med störst behov skall få mer än en sak. Det är en rimlig ordning. Problemet ligger i att det blir svårt att banta sig till högre, eller ens bibehållen, skolkvalitet i på många av de skolor som tvingas rätta mun efter en mindre matsäck.

”Elever som har svårigheter i något eller några ämnen ska erbjudas den hjälp och stöttning som behövs för att uppfylla målen. Likaså ska elever som mycket lätt tar till sig kunskap och nya begrepp få fördjupade utmaningar och stimuleras ännu mer i sin inlärning.”

Så skriver Liberalerna i Varberg i sitt handlingsprogram för 2018-2022. Det är en ypperlig ambition. Men att banta är sällan det sätt på vilket man skapar förutsättningar att nå dit.

Personalbrist och ekonomiska ”utmaningar” kommer förvisso göra det svårt för de flesta svenska kommuner. Därför kanske Varberg kan bli kvar på plats 139. Men att lite mer av superkraftsamling bör väl alliansstyret lyckas åstadkomma? För det handlar ju om så stora värden. Unga som lyckas kan bli framtidens kreativa entreprenörer. Men de som slås ut kan även drabbas av psykisk ohälsa – vilket redan är ett växande problem bland unga i Halland. Kort sagt – slutnotan kan bli väldigt hög för den som ”effektiviserar” på fel sätt.