Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Foto: Fredrik Sandberg / TT / kod 10080  Bild: Fredrik Sandberg /TT
Foto: Fredrik Sandberg / TT / kod 10080 Bild: Fredrik Sandberg /TT

Maria Haldesten: Sätt mat på bordet åt fattiga falkenbergare

Har du skakat på huvudet åt ungen som gick i tygskor i snön? Tänkte du att dagens mode är för knäppt? Eller slog det dig att barnet kanske tog vad som fanns? Somliga går i trasiga skor. Säg vad beror det på?

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Det frågade Cornelis Vreeswijk. Kanske kan du höra hans raspiga stämma från himlakören?

Kanske frågar han fortfarande om Gud fader vill ha det så?

Nej, är det uppenbara svaret från Eva Ånhammar, diakon i Falkenbergs församling.

Hon har sett det som sitt kall att kämpa för och hjälpa fattiga och utsatta. Och när hon nu slår larm, om än med mjukare röst än Vreeswijk, finns skäl att lyssna.

– Vi behöver uppmärksamma nöden inför vintern och julen, säger hon.

Därför står diakonin utanför mataffären i Falkenberg och samlar in matkassar.

Det brukar man visserligen göra år efter år. För problemet med människor som faller genom skyddsnäten är konstant. Men i år är det extra illa.

– Vi ser en stor förändring, det är ett extra allvarligt läge. Höga elpriser och dyrare mat har gjort att allt fler mammor ligger sömnlösa över att knappt kunna köpa mjölk till barnen.

För visst finns fattigdom i Falkenberg. Och ensamstående mammor med barn är en extra utsatt grupp.

– Det är en tyst grupp. Det finns en skam att vara fattig. De försöker hålla skenet uppe. Barnen kanske blir "sjuka" lagom till skolutflykten, säger Eva Ånhammar.

Men en grundtanke bakom det svenska välfärdsbygget har ju varit att ingen ska lämnas på bar backe. Och i den politiska debatten påtalas ofta att bidragssystemen är så generösa att de till och med motverkar vilja till arbete. Så kan det kanske också vara i vissa fall. Men de människor kyrkan möter är inte arbetsovilliga slashasar. Det är låginkomsttagare som lever på marginalen.

– Barnbidrag och försörjningsstöd har inte räknats upp tillräckligt. Och det brister i samverkan mellan myndigheter. Men att en del inte riktigt förmår söka stöd är också en del av problemet.

För familjer med NPF-diagnoser kan byråkratin bli ett hinder. Därför hjälper familjediakonin ibland till med olika typer av ansökningar.

Och för att bryta den sociala isolering som kan följa med utsatthet - ordnar kyrkan allt ifrån utflykter till månatliga middagsträffar.

- Vi är lite unika här i Falkenberg, med så omfattande verksamhet. Men exempelvis en resa till Liseberg kan betyda otroligt mycket för ett barn. Samtidigt kan vi inte göra mer än vi har råd med.

Diakonin samverkar med andra organisationer. I helgen hjälper Rotary till att samla in matkassar. Och inför julen - och julklappsinsamling - sker också samarbeten.

Det är fint att goda, ideella krafter i Falkenberg samlas på detta sätt. Men utfallet beror givetvis på viljan att ge.

Det är inte så konstigt att givmildheten minskar när tiderna försämras. Och dessutom pockar ett krig i ett närliggande land på uppmärksamhet.

Men vi måste även se den nöd som finns på hemmaplan.

För Gud vill nog inte ha det såhär - och inte du heller.