Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: Marko Säävälä/TT
Bild: Marko Säävälä/TT

Maria Haldesten: Säkrare med principlöshet och skrotat självstyre?

Varberg och Falkenberg har vunnit tid på att ha kunnat gå före under krisen. KD-ledaren tycks inte ha hela bilden klar för sig.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 9/6. Kanske borde statsministern tacka Ebba Busch för den indirekta förtroendedemonstrationen? Tydligen ser hon ju, trots allt, hellre honom vid rodret än sitt eget parti. För ute i landet är ju KD inte sällan en del av den styrande majoriteten. Men de grenarna vill hon såga i.

– Det går inte att möta en pandemi och säga att ansvaret ligger på regionerna eller kommunerna, säger Ebba Busch.

Inte?

Antingen är hon okunnig om grundprinciperna för svensk krisberedskap. Eller så vill KD inte bara avskaffa en del av det svenska självstyret - utan också skrota den princip på vilken den svenska krisberedskapen vilar.

Beredskapen beskrivs av MSB som den förmåga ”som skapas i många aktörers dagliga verksamhet och inte en utpekad organisation eller en aktör”

Basen för allt är ansvarsprincipen. Den slår fast att den aktör som normalt har ansvar för en verksamhet också skall ha det under en svår kris - om än i samverkan med andra delar av samhället.

Att se över även en sådan ordning är förstås inte uteslutet. Det kan tänkas ske i samband med den genomlysning av den svenska beredskapen som bör följa på pandemin.

Det är dock rimligt att KD-ledaren erkänner att de principer som nu styr är allt annat än ett påfund från Stefan Löfven.

I krisberedskapen finns också en närhetsprincip, samma närhetsprincip som kan sägas ligga till grund för det kommunala självstyret.

Nu finns det alltså två partier på högerkanten, KD och SD, som ifrågasätter att beslut och verksamhet skall finnas så nära medborgarna som möjligt.

Ponera därför vad en nyordning skulle ha betytt under pågående pandemi. Varberg och Falkenberg skulle exempelvis ha tvingats avvakta till den 31 mars med att införa besöksförbud i äldreomsorgen. Det var då det infördes på nationell nivå, medan vi här agerade i mitten på mars.

Det finns fler exempel på lokala risker som tidigt identifierats, men där insikten dröjt på riksnivå. Hemtjänst till delårsboende är ett sådant.

Sedan kan det finnas fördelar på andra områden med mer centralstyrning. Men skall principer kastas överbord bör alla ha hela bilden klar för sig.

Har KD-ledaren det? Eller vill hon bara försöka glänsa genom att gläfsa vilt?

En annan partiledare vars förmåga till helhetssyn tycks brista är Ulf Kristersson. Ungefär i samma veva som Jimmie Åkesson går ut och kräver en tjänstemans huvud på ett fat, förklarar M-ledaren att det får vara slut på tramset om SD. Det känns ju synnerligen vältajmat. Eller huvudlöst.

Att krisen tvingat riksdagens partier till bred samling är inget godtagbart skäl för långtgående slutsatser kring ett visst partis salongsfähighet.

Att partier måste samtala under en kris, i ett utskott eller under det praktiska arbetet i en kommun skall inte förväxlas med att det plötsligt uppstått en åsiktsgemenskap.

Kris eller inte kris så vilar Sverigedemokraternas politik på värderingar som tidigare var Moderaterna främmande - och som definitivt fortfarande är främmande för minst två av de borgerliga partierna. Att konstatera det är inte tramsigt, det är en simpel realitet. Pandemin har inte förvandlat SD till ett mer liberalt, humanistiskt parti. Och Jimmie Åkesson lär inte sälja sig billigare nu än för ett halvår sedan.

Visst kan de stabila siffror som Socialdemokraterna nu får i opinionsmätningarna raskt bytas ut mot dalande förtroende ju längre krisen pågår och ju djupare konsekvenserna av den blir. Men en M-ledare som avfärdar en verklig värderingsklyfta som trams snickrar bara på principlösa brobyggen.