Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Malin Hallbeck /Maria Haldesten
Bild: Malin Hallbeck /Maria Haldesten

Maria Haldesten: Rop på varg blodigt allvar

Vargfrågan är brännhet här. Särskilt som många inte förmår skilja på varg i det vilda och problemvarg i människobyn.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Vargaklämman. Plötsligt tornar den upp sig i skogen – med allt det drama bara en storslagen bergsformation kan bjuda. Den är som tagen ur Ronja-sagan.

Tyvärr har den redan blivit blodigt allvar. I ett hus nära klyftan, i Gunnarsjötrakten, är Lovis vargsång så mycket mer än en visa.

På gårdsplan är spåren påtagliga. Inte av varg, men väl av små barn. Jag snubblar nästan över en färgglad lastbil som ligger vid grusvägen.

Strax intill mötte hunden sitt slut i bestens käftar, för bara en dryg vecka sedan. Angreppet kom överrumplande. Grannes varning för varg kom sekunder försent.

Tänk om pojken hade sprungit ikapp med sin bästa vän den sista biten mot gården. Vad hade hänt då?

Irrationellt! Så skulle Kerstin Ekman säkert läxa upp mig. Löpa varg heter hennes senaste roman – och handlar om viljan att freda rovdjuret. Hon är inte ensam om att tala till det fridlysta djurets försvar.

Och visst. Statistiken talar emot att vargen skulle ha attackerat en människovalp. Det är extremt sällsynt.

Men det händer. Forskare vid "Norsk institutt for naturforskning" har gått igenom rapporter över de senaste tjugo årens vargattacker världen över. Undersökningen visar att angrepp skett, exempelvis mot enstaka campare och joggare i USA och Kanada.

Risken är förvisso så liten att den knappt går att översätta i siffror. Men kan den ignoreras helt? Forskarna konstaterar trots allt att det brådskar med att fylla de kunskapsluckorna vad gäller de vargar som har uppvisat ett djärvt och oskyggt beteende.

Vargar som börjat nyttja födokällor i närheten av folk och gårdar är ett stort problem.

Att flera jakthundar, bara under det gångna året, har fallit offer för varg är ingen liten sak. Rovdjuret har därmed tagit en familjemedlem - som en liten pojkes bästa vän.

Och hur skulle det går med övriga gårdsdjur i trakterna kring Gunnarsjö/Kungssäter, om vargen satte bo vid klyftan?

Tänk om vargen får smak för grisasvans? Eller ser på häst likt den ser på älg? Hästar kan dessutom bli dödligt skadade om de skenar i skräck när vargen drar fram - och vad händer om en ryttare sitter i sadeln?

För att inte tala om fåren. Vargens natur är tyvärr sådan att den sällan nöjer sig med att norpa ett enstaka lamm, i stället förvandlas hagen till ett blodigt slagfält.

Om det blir som Länsstyrelsen siat, att vargen etablerar revir i Halland likt den gjort i Skåne, finns en påtaglig risk att allt fler bönder drabbas - och ger upp. Vargen skulle då inte bara förvandla bilden av den fridfulla, pastorala idyll som vi har av Hallands inland, den skulle då bli ett verkligt hot mot en redan pressad jordbruksnäring.

Men vargen har väl lika stor rätt till skogen som människan? argumenterar kanske någon.

Visst är det fascinerande att det mäktiga rovdjuret har gjort come-back. Vargen blir symbol för naturens seger över den moderna människan.

Men likt klippan klyvs vid vargaklämman, förkroppsligar vargen även klyftan mellan stad och land. Det är ingen hemlighet att många på landsbygden redan känner sig ansatta av skatter, regelverk och servicebrist. Addera då vargen, med "vargkramande stabor" i släptåg, till bördan och du piskar upp en perfekt storm.

På en äng i tassemarken får jag syn på en åtelplats, komplett med både jakttorn och hydda med fönstergluggar. Tanken slår mig direkt.

Fattas nu bara att någon käck snubbe från storstan får för sig att ordna exklusiv vargsafari med fulknep - och ladda en "åtel" med kött och inte majs. Som varggaranti.

Faktum är att det där redan är en grej. Inte åtel. Men vargsafari i redan etablerade vargtrakter. Sådan företagsamhet skulle lätt kunna skapa oändligt mycket större konflikt än den mellan vandrare och markägare vid Bexells stenar.

Men där är vi lyckligtvis inte än. Än finns inget etablerat vargrevir i Halland. Och måtte det inte komma dithän. Vår skog är inte djup nog, vildmarken inte tillräckligt vild.

I dagsläget är snarare skyddsjakt på problemvarg aktuell. Och mer licensjakt. För både djur och människors skull. Ska riksdagsbesluten respekteras måste vargstammen hållas i schack.

Tidigare skyddsjakt har dock inte alltid gett resultat. En del av förklaringen kan vara brister i samverkan mellan regionerna. Vargen löper i gränstrakter. Enda dagen kan den ta en hund i Gunnarsjö för att i nästa slå får till i Horred. Då gäller det att skyddsjägare är på hugget på båda sidor.

Läs även om drevern som dödades av vargen på nyhetsplats

Läs även om hur en häst jagar bort varg på nyhetsplats