Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Skällingesjön Bild: Annika Karlbom
Skällingesjön Bild: Annika Karlbom

Katarina Erlingson: Rimligt krav att bad i Skällinge ska passa alla

Att leva med en funktionsnedsättning är ofta komplicerat. Det finns trottoarkanter som inte av avfasade, det finns trappsteg in till affärer, det står skyltar och cyklar på trottoaren. Samhället är skyldigt att underlätta för dem med funktionsnedsättningar, det finns lagar om det och det finns möjlighet att anmäla om man känner sig diskriminerad.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Principen om universell utformning är något som inte minst den offentliga sektorn borde leva efter. Det betyder att man bygger så att det passar alla redan från början, så slipper man anpassa efter någon funktionsnedsättning i efterhand då det ofta är både krångligare och dyrare.

Tanken är att den som har en funktionsnedsättning, antingen man inte kan gå, se, höra eller något annat, ska kunna leva ett fullgott liv som alla andra. Då duger det inte att kommunen plötsligt backar och tar bort ett planerat bad. Detta har skett i Skällinge i Varbergs kommun, där badplatsen vid sjön ska byggas om. Motivet till att badplatsen inte ska vara ett så kallat tillgänglighetsbad är att kommunen tagit beslut om att det bara ska finnas ett sådant och detta ligger i Femte vik på Getterön. Hur kommunen tänker där är svårt att förstå. Det borde inte vara omöjligt att få bada i en insjö i inlandet även om man har en svår funktionsnedsättning.

Ett renodlat tillgänglighetsbad ska ha personal och badrullstolar, men Skällinge borde kunna få en förenklad variant om inte annat. Framför allt bör man se över om de planerade trapporna kan bytas ut mot något som blir enklare för alla.

Sverige och EU har en bra lagstiftning för att öka tillgängligheten för alla. Det finns många vackra ord i planeringsdokument, men när det kniper verkar de flesta ta den enkla vägen och skylla på ekonomin. Det gäller att se tillgänglighet som något som är bra för alla. Äldre och barnfamiljer har också nytta av ramper eller nedfasningar. Tillgänglighet skapar inte nya barriärer utan öppnar för alla. Det är dags för de svenska kommunerna, övrig offentlig sektor och näringslivet att se tillgänglighetsfrågan som en möjlighet, inte som ett jobbigt måste.

Ett tillgänglighetsbad kan också dra turister till Skällinge och övriga inlandet. Alla vill inte trängas vid kusten och bada i saltvatten. Se det som en landsbygdsutvecklingsfråga likaväl som en tillgänglighetsfråga. Kanske går det rentav att söka medel ur landsbygdsprogrammet med hänvisning till att badet kan locka till turism. En hållbar turism måste gälla alla, oavsett förmåga. Det kan vara bra att sprida ut turisterna varma sommardagar - vägen till Getterön blir lätt igenproppad.

Tyskland satsar på "barriärfri turism" som en marknadsföring och det borde Varberg och Sverige ta efter. Det finns mycket att utveckla inom tillgänglighetsarbetet, inte bara badplatser. Gör om och gör rätt, Varberg!