Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

STOCKHOLM 20041019 Gunilla Edlund jobbar på hemtjänsten men är samtidigt undersköterska och kan därför ge både sjukvård och hemtjänst åt Magda Wendt. Foto Malin Hoelstad / SvD / SCANPIX Code 30212 Bild: Malin Hoelstad / SvD / TT

Rimligt att Varberg tar avgift för hemsjukvård

Behoven av vård i hemmet har ökat – liksom kostnaderna. Samtliga kommuner i Halland har skäl att sluta erbjuda vissa tjänster ”gratis”.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 8/11. Är det rättvist att det kostar pengar att ta sig till vårdcentralen för att besöka en sjuksköterska, medan tjänsten är gratis för den som får motsvarande behandling hemma?

Nej, är det enkla svaret.

Det är ett av skälen till att det är logiskt att Varberg – och inom kort även Kungsbacka – är på väg att avgiftsbelägga hemsjukvården. Det är ju inte så att hemsjukvården är billigare att utföra – tvärtom kan den vara dyrare sett till varje enskild vårdinsats om man jämför med besök på en vårdcentral.

Samtidigt har hemsjukvården uppenbara fördelar. Att få vård i hemmet lugna, trygga vrå kan främja rehabilitering för en del patienter. Och välplanerade läkarinsatser i hemmet är att föredra framför att patienter läggs in på sjukhus. Från det perspektivet är hemsjukvården både samhällsekonomiskt kostnadsbesparande och minskar risken för överbelagda vårdavdelningar på våra sjukhus.

Det är dock ingen hemlighet att kommunerna står inför kraftigt ökande kostnader för välfärden, där hemtjänst och hemsjukvård är två av flera skäl. Att region Halland, i en gemensam överenskommelse, har överlåtit ansvaret för hemsjukvård på kommunerna förväntas ge kvalitetsförbättringar av den patientnära vården. Men självklart följer mer kostnader för allt från sjukvårdsmateriel och tekniska hjälpmedel till personalkostnader. Arbetsbelastning för sjuksköterskor i hemtjänst och hemsjukvård har också ökat, vilket kan bidra till de svårigheter som uppstår vad gäller att rekrytera tillräckligt med personal.

Den positiva medicinska utvecklingen gör också att priset på vården öka generellt – oavsett var den utförs. Det lär tvinga kommuner och regioner till många svåra prioriteringar framöver. Att det behövs en ny, nationell prioriteringsutredning för att hantera denna utmaning borde vara uppenbartför alla. Utvecklingen har på alla plan sprungit ifrån den senaste, som gjordes i mitten av 90-talet.

Även om inte bara regionskatten höjs utan också kommunalskatten, så är det ofrånkomligt att vissa åtgärder kanske måste väljas bort och andra avgiftsbeläggas. Att fler av de patienter som har råd att betala en avgift också förväntas göra det är fullt rimligt.

Ändå finns det skäl att räkna med motstånd. Varje avgift kan utmålas som kontroversiell av oppositionella politiker. Och intresseorganisationer kan i vissa fall tänkas ha synpunkter. Några kan tänkas påtala att avgiftsskillnader kan strida mot den princip om jämlik vård i hela länet, som är en av byggstenarna i den gemensamma modellen i Halland.

Samtidigt ger det kommunala självstyret att det står varje kommun fritt att sätta egna priser. Förslagen från såväl Varberg som Kungsbacka har dock stora likheter med såväl varandra som avgiftsmodellerna många av de andra svenska kommuner som redan hunnit införa avgifter.

En bärande princip är att den som har begränsade resurser inte skall belastas på ett ohållbart sätt. Förbehållsbelopp och högkostnadsskydd finns kvar. Och grunden för förslagen är en modest månadskostnad på 300 kronor.

Avgiftsförslagen visar dock på hur galet det är att, vilket diskuterats och i vissa fall införts i vissa kommuner, med nya gratiserbjudanden som fria bussresor för utvalda grupper, reapriser på förskola med mera. Framtiden kräver mer ekonomisk hushållning med allt knappare offentliga resurser. Många av de ”gratisreformer” eller avgiftslättnader som införts bör rullas tillbaka.