Ledare 5/6. Sverige som länge varit kristet har successivt gått mot ett mindre och mindre religiöst samhälle. Utvecklingen har nästan inneburit att den som är troende har stått ut ur mängden. På frågan ”tror du på gud” är det den som svarat ja som fått blickarna på sig.
Genom invandring har Islam blivit en mer synlig religion i Sverige. En del muslimer bär sin religiösa tro i likhet med många infödda kristna svenskar på ett ”enklare” sätt, något som känns tryggt och som sätter avtryck i värderingar. En del är däremot mer strikt troende och sticker därmed ut i mängden i det sekulariserade Sverige.
Och det är okej att sticka ut i mängden, även om det därmed innebär att kulturkrockarna blir större. Och det är helt okej att vara troende. Men religionsfriheten vi har innebär också rätten att bara vara lite religiös, rätten att inte veta men tänka att det finns ”något större” – och dessutom är det en rättighet att inte alls tro.
Att alla inte förstår vad religionsfrihet innebär uppmärksammas till och från och nu senast är det GP som publicerar en artikelserie med namnet ”I religionens namn”. Här vittnar sekulära muslimer om hur moralpoliser och religiös hederskultur innebär att de själva och deras familjer trakasseras. Här råder helt enkelt det omvända förhållandet när det gäller att våga säga att man är troende eller ej; den som på frågan ”tror du på gud” svarar nej, är den som får blickarna på sig. Och blickar hade i och för sig varit okej, men det är uppenbarligen grövre övertramp än så som görs.
Lika självklart som att någon ska få utöva sin religion, lika självklart är det att vem som helst ska kunna välja bort religion utan att för den skull utstå trakasserier.
I dag har vi genom kommunernas miljöavdelningar återkommande kontroller av alla som hanterar livsmedel. Men att råka få i sig dålig mat på lunchrestaurangen klarar de flesta ändå av, att däremot ständigt trakasseras för att man inte är tillräckligt religiös är faktiskt sämre ur alla hälsoaspekter. Därför krävs det uppenbarligen tuffare kontroller av verksamheten i religiösa församlingar. Religiösa samfund ska kunna redovisa vad man gör för att understödja den svenska religionsfrihetens faktiska mening. Vad gör man exempelvis för att få sina församlingsmedlemmar att agera medmänniskor istället för moralpoliser?
En annan konkret åtgärd är att se över skollagen för att se om den kan göras tydligare, så att lärare och rektorer får mer stöd i de dagliga beslut de måste fatta när det gäller gränssättningar enligt religionsfriheten. Till detta kan man även överväga de förslag som Moderaterna nyligen presenterade, vars syfte är att motverka hedersförtryck.
Att vara troende är en rättighet, men det är ingen skyldighet. En skyldighet är däremot att du tillåter andra göra sina val – att tro eller inte tro.
