STOCKHOLM 2017-06-07
Bilden är tagen när Civilminister Ardalan Shekarabi (S) höll pressträff om om matchfixning under rubriken "Hur skapar vi ordning och reda på spelmarknaden? ".
Foto: Jessica Gow / TT / kod 10070
STOCKHOLM 2017-06-07 Bilden är tagen när Civilminister Ardalan Shekarabi (S) höll pressträff om om matchfixning under rubriken "Hur skapar vi ordning och reda på spelmarknaden? ". Foto: Jessica Gow / TT / kod 10070 Bild: Jessica Gow/TT

Reglering handlar inte om förlorade intäkter

Ökat spelmissbruk visar varför regeringen inte ska se mellan fingrarna med aggressiv spelreklam.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS

Ledare 18/2. Ambitionen bakom ”måttfull reklam” är redan från början dömd att misslyckas. Särskilt med tanke på vilken bransch det gäller – spelbranschen. Vi översvämmas dagligen av spelreklam vart vi än vänder oss. Att civilminister Ardalan Shekarabi (S) börjar tala klarspråk är på tiden.

Det kan tyckas statligt klåfingrigt när regeringen lägger sig i spelbolagens reklam, men om vi samtidigt väger detta mot att den nya spellagen som började gälla vid årsskiftet gör gällande att ”höga krav på måttfullhet ska gälla vid marknadsföring av spel”. Hur ska staten då agera, stå jämte och se på och enbart konstatera att den aggressiva och omfattande marknadsföringen riskerar att få allt fler att fastna i spelmissbruk. Och först därefter, peka finger?

ANNONS

Efter att civilministern mött spelbolag 14/2, kom beskedet att ett slutdatum är satt till 31 mars, då måste en märkbar förändring skett. Annars påbörjas arbetet med en reglering. Inte en dag för tidigt. Svenska folket står bakom detta enligt en undersökning från Sifo. Hela 76 procent anser att reglerna för spelreklam borde skärpas. Det kan inte ligga i spelbolagens intresse att nu ha påkallat statens uppmärksamhet och granskning. Branschen omsatte förra året 23 miljarder kronor netto. Det vill säga efter att vinster betalats ut till spelare.

Alternativet till att staten nu bestämt sig för att ryta till, är den självreglering som många gånger förordas när en reglering tillsatts. Detta skulle innebära att se på när spelreklamen tillåts breda ut sig i samband när bolagen i en kamp om allt större marknadsandelar, intensifierar reklamen. Detta mer friare spelfält är vad bolagen självfallet helst skulle välja tills de därefter, möjligen, tonar ner marknadsföringen. Men det finns också en baksida med att vi, unga som äldre, ständigt utsätts för reklam som lovar, inte enbart välkomstbonusar, utan allt och lite till.

I takt med att nätkasinon kom in på marknaden, visar forskning att spelmissbruk har ökat. Anledningen är tillgänglighet, men också pengar och snabba uttag. Pengar du förlorar, kan du genast försöka vinna tillbaka. Forskningen visar också på tragedin det innebär att spela bort sparkapital, och även pengar som inte finns utan lånas för att kunna användas till spel. Konsekvensen blir till slut att fler och fler överväger självmord, eller till och med ser det som enda utvägen då allt hopp är borta.

ANNONS

Frågan om huruvida staten och regeringen ska se mellan fingrarna när reklamen tillåts vara aggressiv och finnas i princip alla medier vi kan tänkas använda, handlar därför inte om eventuellt förlorade intäkter en ytterligare reglering kan medföra. Det handlar om alla de som blir offer för spelberoende. Till slut handlar det därför om vad ett liv egentligen är värt för spelbolagen.

ANNONS