Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Förberedelser. Mari-Louise Wernersson (C) och Sara Wennerström i bageriet Solhaga.

Regler måste vara tydliga

Företagande. Regler för storstadsproblem blir en hinderbana för landets småföre-tagare.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledarreportage 17/8. Det här mötet skulle kunna kosta Sara och Ante Wennerström 17 500 kronor. Gränsen mellan det privata och affärsmässiga suddas ut på tomten i Slöinge där både deras bostadshus och det lilla stenugnsbageriet Solhaga står.

Nu sitter vi i den lummiga trädgården utanför bageriet och dricker kaffe med henne och riksdagskandidaten Mari-Louise Wernersson (C). Diskussionen styr snabbt in på företagarnas villkor, speciellt det nya regelverk kring personalliggare som nyligen införts. Rätt omgående ansluter även Saras man Ante till sällskapet. Solen bryter fram mellan molnen och inne i bageriet håller personalen på med att förbereda morgondagens bröd som ska ut i butiken.

– Vi jobbar medvetet med att inte slänga saker, allt används. Gårdagens bröd blir till grillmackor. Överblivna brödkanter görs till fyllning eller ströbröd, säger Sara stolt.

Just denna morgon har en kommunikationsmiss med en av kunderna lett till att de har ett hundratal pizzadegar som blivit över.

– De fryses in och så säljer vi dem. Folk vill ha pizzadeg att baka med så det går nog åt.

Sommarens värme har inneburit goda affärer men också en påfrestning för utrustningen, speciellt kylarna som riskerar överhettning. Då går varorna förlorade.

– Det tunga med småföretagande är ansvaret och att man ska vara så många roller på samma gång. Administratör, städare, personalansvarig, och bagare naturligtvis. Att balansera rollerna kan vara svårt, säger Sara.

De nya reglerna att även ägare samt dennes respektive och barn måste skriva in sig i personaliggaren om de hjälper till i butiken spär på bördan och innebär faktiskt absurda konsekvenser i praktiken för Saras bageri. Exempelvis driver hennes man Ante ett annat företag, men sitter ibland i bageriet när han arbetar med detta.

– Då måste jag skriva in mig trots att jag egentligen jobbar någon annanstans. Jag har fått förklarat av handläggare på Skatteverket att jag måste göra det för att de ska få koll på hur mycket ägarna jobbar. Men då blir ju den statistiken missvisande eftersom jag egentligen inte jobbar här då!

Inte blir detta bara en farsliknande situation. Eventuella överträdelser ger också dryga böter. 12 500 kronor i grundavgift och 2 500 kronor för varje person som inte är inskriven i personalliggaren om kontrollanten kommer. Beroende på hur nitisk kontrollanten ifråga är, och hur just de tolkar reglerna. För glasklart är det inte hur regelverket ska tolkas, vilket Sara och Ante har fått erfara när de pratat med handläggare på skatteverket. Olika handläggare kan ge olika, och ibland helt motsatta, svar.

Reglerna infördes för att försöka komma åt svartarbete och det tycker både Sara och Ante är bra. Men de uttrycker också att det verkar finnas en misstänksamhet mot företagare, som om de är ute efter att inte göra rätt för sig. De här reglerna blir ännu mer vatten på kvarnen för den tanken. Vidare menar de att det här tycks vara regler som är avsedda för att komma åt problem som främst finns i storstäderna, helt utan att tänka på vilken effekt det för den här typen av verksamheter. Mari-Louise Wernersson (C) tar in bageriägarnas berättelser innan hon ger sin syn.

– Just nu är det för mycket regelkrångel, att vara företagare ska ju vara enkelt. Istället för att det som nu bara byggs på med regler så vill Centern se en solnedgångsklausul där regler har ett slutdatum för att se om de fungerar, annars förnyas de inte, säger hon.

De nya reglerna för personalliggaren gör det svårt att veta vad som egentligen ska betraktas som arbete. Om Saras och Antes barn tar med sig disk in från trädgården när de kommer hem från skolan betraktas det som verksamhet. Då måste barnen skriva in sig i liggaren. Sitter Sara däremot med bokföringen hemma under kvällen så räknas inte det.

– Men det är ju en stor del av verksamheten! säger Sara upprört. Samtidigt kan det här ju anses vara del av verksamheten eftersom vi sitter och pratar om vårt företag med media. Varken jag eller Ante jobbar egentligen just nu så vi är inte inskrivna i personalliggaren. Det skulle alltså kosta oss 17 500 kronor.

Arbetet mot svartarbete är viktigt, däremot borde det inte innebära en onödig börda för de företagare som faktiskt försöker göra rätt för sig. Att dessutom ha ett regelverk där tolkningarna kan vara så olika är orimligt när bötesbeloppen kan bli förödande för den enskilde företagaren. Det vore på plats att se solen gå ned över just den här förändringen.

Förberedelser. Mari-Louise Wernersson (C) och Sara Wennerström i bageriet Solhaga.