Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Nytänkande prästen Daniel Tisell (C) är herde för en kyrka som lockar folk från när och fjärran. Bild: Maria Haldesten
Nytänkande prästen Daniel Tisell (C) är herde för en kyrka som lockar folk från när och fjärran. Bild: Maria Haldesten

Maria Haldesten: Rösträtten visar att kyrkan kan vara en föregångare

Gröna rum för själslig ro och skapelsevård är exempel på nya sätt att bygga på ett gammalt kulturarv. Nytänkande som förtjänar uppmärksamhet.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Glesa kyrkbänkar. Grånande hår. En vanlig söndag kan man lätt få intrycket att kyrkan är en angelägenhet för få.

Inget kunde vara mer fel.

Kyrkans framtid angår de unga. Visserligen kämpar många församlingar med att locka fler. Men ett trumfkort har man på hand, i rösträttsfrågan är Svenska Kyrkan en föregångare.

- Jag var med och drev fram att man ska få rösta från 16 år, berättar Daniel Tisell (C) med viss stolthet i rösten.

Det finns skäl för det. Reformen var betydelsefull - och logisk. Den som anses mogen nog att konfirmera sig, bör snart anses gammal nog att också få rösta.

Rösträtten, skriver Tisell med flera i motionen från 1999, är också ett sätt fånga upp det engagemang som väcks i samband med konfirmationen.

Fungerade det? Kyrkan har inte undersökt hur många unga som röstar. Däremot vet vi att antalet konfirmander minskat år för år.

På den punkten torde dock Råda Församling, som ligger naturskönt i vårt stora stift, vara ett lysande undantag. Församlingens konfirmationsverksamhet lockar ungdomar från när och fjärran. Och med Råda Rum har man skapat en drömanläggning som bjuder på oändligt mycket mer än ett traditionellt församlingshem.

Dessutom bygger församlingen nu upp "gröna rum". Det beskrivs som "en plats där du kan stärka både din fysiska och själsliga hälsa, en plats för aktivitet, rekreation och välbefinnande."

Signalen om en kyrka i tiden, som ser den moderna människans behov, är nästan övertydlig. Vi talar om en plats som torde väcka både inspiration och viss avund i många församlingar. I synnerhet som man samtidigt lyckas förvalta det gamla.

Liksom sin företrädare bor Daniel Tisell i prästgården.

– På många håll säljs prästgårdar, men här gjorde församlingen tvärtom, man valde att satsa på en fin renovering.

Det ger mångfalt igen. För i gengäld bjuds det då och då till kyrkkaffe i prästgården. Där möts ibland kyrkorådet. Och i somras ledde kyrkoherden friluftsgudstjänst från verandan.

Det är uppenbart att Daniel Tisell är den sortens präst som ser det som sitt kall att göra kyrkan öppen och välkomnande - en plats mitt i byn helt enkelt.

Men att han inte bara är präst utan också centerpartist får en del kolleger att se snett. Övertrampen i kyrkovalsdebatten, inte minst från företrädare från så kallat opolitiska nomineringsgrupper, har stundtals varit direkt kränkande.

– Man utnyttjar politikerföraktet för att slå mot en nomineringsgrupp, konstaterar Daniel Tisell dystert.

Den som förordar "opolitiska" nomineringsgrupper anklagar inte sällan motståndarna för att inte begripa vad kyrkan skall göra. Därför kan den som skrapar på ytan till valprogram från exempelvis POSK tappa hakan.

Vad sägs om förslag som att låta Svenska Kyrkan skapa en egen bankrörelse? Eller att församlingar och pastorat ska kunna bedriva egen begravningsbyråverksamhet?

Det kyrkan däremot bör göra, men som vissa tyvärr ändå uppfattar som vänsterpolitiserat trams, är att ägna kraft åt miljöfrågor. Värna skapelsen helt enkelt.

Att se möjligheten att göra park av kyrkogården, att utveckla gröna rum likt i Råda, Morup eller Fjärås, är sätt att hjälpa både natur och människor. Men det finns mer att göra.

– Kyrkan är en stor mark - och skogsägare. Med det följer ett ansvar. Samtidigt är det viktigt att förstå att det kan vara ett missbruk att inte bruka - att den biologiska mångfalden värnas av ett aktivt jord- och skogsbruk, säger Gunilla Franzén (C) som sitter i kyrkomötets förvaltarutskott.

Samhällsdebatten om skogspolitiken speglas dock även inom kyrkan - och åsikterna går isär. Som de gör i en demokratisk församling. Gunilla Franzén, som är geotekniker, tar med sin kompetens till bordet. Precis som andra folkvalda, kan bidra med andra sakkunskaper. Det göra kyrkan starkare.

Nomineringsgrupper som driver på för att lämna mer makt till prästerna - och mindre till medlemmar och folkvalda - tycks inte fullt ut förstå den bredd som finns på Svenska kyrkans verksamheter. En bredd som gör mångfalden av kunskap, kompetens och erfarenhet värd att hålla fast vid. En bredd som gör att kyrkan kan förbli en folkkyrka värd namnet.

Ett lyft för kyrkan. ”Det är fint med församlingar som tänker nytt”, konstaterar Gunilla Franzén (C)
Ett lyft för kyrkan. ”Det är fint med församlingar som tänker nytt”, konstaterar Gunilla Franzén (C)