Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Linnea Hylén: Putin demonstrerar sin makt mot Europa

Ledare 12/4. Även om pandemibekämpningen är högsta prioritet världen över har inte gamla kriser försvunnit från dagordningen. Oron har ökat i Europa och USA över ryska truppförflyttningar mot gränsen till östra Ukraina. Nu kräver omvärlden svar på den ryska mobiliseringen, då endast en gnista kan vara tillräckligt för att kriget ska blossa upp på nytt.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

KIEV 2019-12-04 Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj. Foto: Filip Norman / TT / kod 10510 Bild: Filip Norman /TT
KIEV 2019-12-04 Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj. Foto: Filip Norman / TT / kod 10510 Bild: Filip Norman /TT

Veckan efter påsk sa Rysslands försvarsminister Sergej Sjojgu att fler än 4 000 militärövningar kommer att genomföras i Ryssland under april månad, enligt Bloomberg (6/4). USA har nu begärt att Ryssland förklarar varför tiotusentals soldater samlats vid den ukrainska gränsen (Omni 6/4). Kreml framför att övningarna inte är något annat än övningar, men det är samtidigt inget som Ryssland informerat omvärlden om tidigare. Vanligtvis brukar länder meddela sina grannar om planerade övningar, vilket minskar risken för missförstånd och konflikter.

De ryska motiven går inte att förstå, men för utomstående betraktare är det omöjligt att inte tolka det som en skarp maktdemonstration. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj har bett Nato att snabba på processen för att göra Ukraina till en del av militäralliansen. Zelenskyj menar att ett Natomedlemskap är det enda som kan få slut på kriget. Ett ukrainskt Natointräde är däremot inte särskilt troligt, eftersom inget Natoland frivilligt vill hamna i konflikt med den stora grannen i öst.

En avsaknad av Natomedlemskap stoppar inte den transatlantiska alliansen från att uttrycka sitt stöd till Ukraina. Stödet stannar dock vid ord och kommer troligtvis inte leda till någon större handling utifrån rådande säkerhetspolitiska läge. Det ryska agerandet kan ses som en maktdemonstration, men det är också för Europas del ett stresstest i en tid av splittring och oro. Pandemin, Brexit och den politiska polariseringen har försvagat Europa.

Ett starkt och enat EU och Nato är en stabiliserande faktor för den europeiska säkerhetsordningen. Det är också därför som ett sargat europeiskt samarbete ger Kreml det guldläge de kan behöva för att känna vind i seglen. Vind i seglen är måhända också precis det som president Vladimir Putin behöver på hemmaplan. Den inhemska oppositionen har höjt tonläget i och med förgiftningen och fängslandet av oppositionsledaren Aleksej Navalnyj.

Missnöje över pandemihanteringen är en annan avgörande fråga som spär på kritiken mot det politiska styret. Att Putin bokstavligen lägger krut på fienden Ukraina är ett i sammanhanget beprövat sätt att rikta strålkastarljuset från den knepiga inrikespolitiken.

Kriget i Ukraina har pågått sedan 2014. Hittills har 13 000 dött till följd av konflikten. Ansvaret ligger helt och hållet på Ryssland. Den nyuppkomna mobiliseringen är bara ännu ett exempel på hur det auktoritära styret väljer att destabilisera och hota sina grannländer.De ryska aggressionerna kräver både politisk vaksamhet och reell försvarsförmåga från Europas demokratier – nu och för lång tid framöver.