Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Maria Haldesten: Porrfilter är ren plakatpolitik, Falkenberg!

Problemet är lärverktyg som reducerar lärare till en slappt närvarande reseguide.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Samtalet från läraren kom inte oväntat. En sökivrig klasskompis i trean var allt som krävdes. Sonen hade kollat på porr – precis som barn i Falkenbergs skolor har råkat göra.

Min omedelbara reaktion var inte att ilsket ringa rektorn – eller kommunen – och kräva porrfilter. Det ligger på tok för mycket av hycklande plakatpolitik vid sådana drag. Och det löser inte för ett ögonblick grundproblemet.

Det mest bekymmersamma är ju inte att eleverna råkar se något de absolut inte borde. Problemet är att dagens skola sätter sökverktyg i händerna på små barn - utan att alltid inse den avsevärda skillnaden mellan exempelvis en faktabok om fåglar och en webbsida.

Att skolbarn utnyttjar tillfället att stilla sin nyfikenhet är naturligtvis inte önskvärt. Men det är ett givet resultat av en teknikutveckling som i vissa stunder reducerar lärare till en slappt närvarande reseguide i nätgalaxen.

I november gick en elevenkät ut till alla elever i Falkenberg, från 6:an till 9:an. Kommunen ville veta om man i skolan kommit i kontakt med material som innehållit ”våld, sex eller annat som upplevs obehagligt”. Fler än var tionde elev svarade ja.

Det kan faktiskt låta som en extremt låg siffra. Tänk er exempelvis att en lärare fattar det fullt rimliga beslutet att låta eleverna i årskurs 9 se på Schindlers List under en historie- eller samhällskunskapslektion. Den prisbelönta filmen skildrar effektivt judeutrotningens brutalitet - och den innehåller råa scener av olika slag. Att filmen kan upplevas som obehaglig säger sig självt. Mänsklighetens historia är i sig fullt av obehagligheter.

Att låta eleverna undervisas i historia eller samhällskunskap genom ett filter för att skydda dem från obehag vore faktiskt det mest oansvariga man kan tänka sig.

Men porr då? Det ska väl barn inte kunna ägna sig åt i skolan?

Nej, skolans lektioner skall självfallet inte ägnas åt porr! Låt oss dock kolla på vad den där undersökningen säger om var eleverna kommit i kontakt med det obehagliga? Enkäten visar att nästan dubbel så många svarar ”via mobil” jämfört med ”via lärplatta”. Av enkäten att döma är det alltså elevernas telefonanvändning som utgör största risken för obehag.

Jamen, då förbjuder vi mobiler och sätter filter på allt annat, säger kanske någon.

Tja, varför inte återinföra filmcensur när vi ändå är igång?

Eller så inser vi att ett ansvarsfullt handhavande av nya tekniska hjälpmedel i skolan innebär något helt annat än försök till filtrering. I synnerhet som filter är dyra och sällan vattentäta.

Falkenbergs har hittills valt att medvetandegöra och problematisera kring innehåll. Det som brukar kallas att ge barnen ”filtret i huvudet”. Det är en smartare väg att gå, för en skola som vill lära barn för livet. Då kan eleverna få med sig kunskap som kan vägleda dem även på fritiden, då det surfas och än mer flitigt.

Vad de allra yngsta beträffar bör tekniken förstås användas på ett sätt som gör att de inte tar chansen att kolla på vare sig julkalendern eller snusk under lektionen. Det kräver närvarande och observant personal – och överblickbara klasser. Att skolan behöver det är ingen nyhet. Men det är där Falkenberg bör lägga kraft och resurser.