Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

GÖTEBORG  20201110
Covid IVA avdelning på Östra Sjukhuset / SU. Louise Sameby, överläkare rondar en nyintagen patient.
Foto: Björn Larsson Rosvall / TT kod 9200 Bild: Björn Larsson Rosvall /TT
GÖTEBORG 20201110 Covid IVA avdelning på Östra Sjukhuset / SU. Louise Sameby, överläkare rondar en nyintagen patient. Foto: Björn Larsson Rosvall / TT kod 9200 Bild: Björn Larsson Rosvall /TT

Katarina Erlingson: Populism ingen lösning för en bättre sjukvård

Ledare 15/1. Ju längre pandemin pågått desto mer har den svenska ”borgfreden” luckrats upp. Våren 2020 var partierna sällsynt eniga kring hur pandemin skulle hanteras, högst troligt beroende på att alla famlade i mörkret kring vad som var rätt eller fel när det gällde en helt ny sjukdom. Att det nu är ett valår gör att alla hämningar kastats och kritiken mot de senaste restriktionerna har förts med högre tonläge än tidigare.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Vänsterledaren Nooshi Dadgostar klagade över att regeringen "haft två år på sig att stärka vården och öka antalet vårdplatser” och undrade när det skulle bli verklighet. Ett populistiskt uttalande under ett valår. Problemen inom vården har pågått länge och kan knappast lösas på två år.

Att det införts nya restriktioner trots att en stor andel av befolkningen är vaccinerade har med kapaciteten inom vården att göra. Statsministern hänvisade till den hårt belastade sjukvården när hon presenterade de hårdare restriktionerna.

Sjukvårdspolitiker har under många år försökt styra vården så att den blir rättvis och kan ges snabbt vid behov. Men fortfarande finns samma problem som för flera årtionden sen men minskningen av antalet vårdplatser har förstås förvärrat situationen under pandemin. Den stora minskningen skedde den första halvan av 90-talet i samband med en reform av äldrevården. Behandlingar har utvecklats och där man tidigare behövde ligga på sjukhus kan man nu gå hem över dagen eller få behandling hemma. Mycket ska kunna göras i primärvården. Men pandemin har förstås kullkastat en del av dessa goda tankar.

De som, likt Dadgostar, skriker efter fler vårdplatser måste tänka efter en gång till. Det måste finnas beredskap för att ordna fler vårdplatser vid en pandemi, men vården kan inte backa bakåt i utvecklingen.

Det finns ett talesätt att det är lika svårt att styra sjukvård som att valla katter. Att tro att vården kan förbättras genom någon sorts quick fix är naivt och populistiskt. Men det är hög tid att göra en grundläggande analys över problemen i vården och vad som kan vara möjligt att göra för att minska dem. Fler allmänläkare måste till i primärvården och anställningsförhållandena måste förbättras för fler yrkesgrupper. Sjukhusen är fortfarande alltför hierarkiska organisationer som ingen svensk politiker hittills lyckats få bukt med. Förväxla inte behovet av att utveckla och förbättra vården med akuta insatser som krävs i en pandemi.

För att någonsin kunna förändra sjukvården till ett mer rättvist och patientvänligt system krävs en enorm insats av politiker och andra beslutsfattare. Då krävs att politiker i alla partier sätter ryggarna tillsammans och hjälps åt. Tyvärr lär det inte ske de närmaste åren och definitivt inte ett valår som detta.