Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Det generösa omställningsstöd som finns för politiker bör ses över. Den som lämnar på grund av en brottslig handling ska inte kunna hämta hem ett miljonstöd. Bild: Henrik Holmberg/TT
Det generösa omställningsstöd som finns för politiker bör ses över. Den som lämnar på grund av en brottslig handling ska inte kunna hämta hem ett miljonstöd. Bild: Henrik Holmberg/TT

Elin Larsson: Politikers fallskärmar måste ses över

Politiker som lämnar sina uppdrag har rätt till ett ekonomiskt omställningsstöd. Att kunna hämta hem ett miljonstöd när man avgår på grund av en brottsling handlingar pekar dock på det orimliga i systemet.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

I maj åkte den moderata Kungsbackapolitikern Hans Forsberg fast när han köpte sex. Han erkände på plats, tog ett strafföreläggande och avsade sig sedan alla sina uppdrag, en gärning god som någon eftersom rätten att inneha ett folkvalt uppdrag är större än partiers rätt att göra sig av med folk. Självklart ska man kliva av sina politiska uppdrag när man ertappas med något så allvarligt som att köpa sex, eller för den delen något annat som gör att förtroendet är förbrukat. Den politiker som lämnar sina uppdrag har därefter rätt till ett omställningsstöd – ett stöd som i Hans Forsbergs fall kan ge honom flera miljoner.

Felet ligger egentligen inte i att en politiker begär att få ta del av det omställningsstöd som finns, även om man kan diskutera huruvida det är moraliskt rätt. Felet ligger i att fallskärmarna, trots åtstramningar, är oerhört generösa. Det som blir märkligt i Kungsbackapolitikerns fall är att han lämnar på grund av en brottslig handling – och ändå har rätt till stödet. Systemet tar nämligen inte hänsyn till varför avgången sker.

Att det finns ett omställningsstöd för dem som lägger ned stor del av sin tid på sina politiska uppdrag är rimligt. För politiker och tjänstemän är arbetet oberäkneligt och man kan förlora sin position över en natt. Väljarna förtjänar dessutom politiker med fullt fokus på sitt uppdrag, inte politiker som har huvudet någon annanstans för att de vet att de troligtvis kommer förlora sitt uppdrag. En fallskärm blir också ett sätt för politiker att våga lämna och göra något annat. Även om drivkraften för ett politiskt uppdrag ska vara att man vill åstadkomma förändring och göra kommunen, regionen eller Sverige bättre så går det inte att komma ifrån att det arvode en politiker får säkert inte bara lockar, utan även får en del att sitta på sin post längre än vad som kanske var tänkt.

Risken utan en fallskärm är att politiker i mindre utsträckning skulle kliva av när skandaler eller brottsliga handlingar uppdagas. Att ha politiker som sitter kvar bara för att de inte har något ekonomiskt utrymmet att leta efter ett annat jobb något annat är inte heller en önskvärd situation. Men regelverket måste ses över och ta mer hänsyn till enskilda fall. I Hans Forsbergs fall blir det orimliga uppenbart; en politiker kan lämna på grund av en brottslig handling och ändå hämta hem ett miljonstöd. Än finns det regler i omställningsstödet som bör stramas åt. Frågan är bara vilken politiker som vågar ta tag i den frågan?