Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Olivia Lindroth Steinwall: På sociala medier visas kriget i nytt ljus

Sedan kriget i Ukraina bröt ut har terrorn nått oss på TV, i tidningar och på radio. Kriget når oss även genom andra kanaler - som sociala medier.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Jag scrollar igenom appen TikTok. TikTok har en miljard användare varje månad, och nästan hälften av Sveriges unga befolkning är aktiva dagligen.

I mitt flöde dyker det nu upp ukrainska konton. För många användare upphör inte aktiviteten på internet för att kriget har brutit ut. Postandet fortsätter, med samma trendiga låtar och samma humor präglad av sarkasm, men innehållet är något helt annat.

En ung tjej bakom användarnamnet Valerisssh visar “en typisk dag i ett skyddsrum”. Hon använder en värmepistol som hårtork till munter musik. “Lever mitt bästa liv. Tack Ryssland!” står det. Senare visar hon upp sitt liv som flykting, först i Polen, sen i Italien. I många videos gör hon sig rolig över sin situation - italienarnas reaktioner och sin nya pastabaserade diet. I en annan gråter hon till bilder på sin bror som dött i kriget.

En annan tjej mimar till popmusik medan hon visar vad hon tog med sig på flykt: Laptop, plattång, och pradasneakers. En tredje står och dansar på en tågperrong med allt hon fått med sig i en resväska.

Filmerna fortsätter dyka upp. I upplägg och ton skiljer de sig inte jättemycket från vanliga semestervideor. Kommentarerna lirar rätt väl med min egen initiala reaktion: Vad i hela friden?

Det är något vansinnigt avdramatiserat med klippen. “Jag är mållös. Inte ens när vi flyr från krig kan vi sluta göra tramsiga videor?” skriver någon.

Vi är inte vana vid det här. Det är första gången efter sociala mediers genombrott som vi ser ett krig i västvärlden. Och även om det inte är så konstigt att vi till en början reagerar med chock mot att det dyker upp flyktvideor mellan hundklipp och matlagningstips, så tror jag efter lite fundering att det finns ett värde i fenomenet.

De som tidigare dokumenterat krig har ofta fokuserat på dess visuellt mest fasansfulla bitar. Sociala medier har gjort det möjligt för fler att dokumentera kriget med egen röst och perspektiv. Krig är total förstörelse, skador och död. Krig är raserade byggnader och barn som skriker i skyddsrum. Men för många är kriget också att stå och vela mellan vilka hudvårdsprodukter man ska ta med sig, och disken som står kvar på matbordet där hemma, när man inte vet om man kommer hem igen.

Något med klippen gör att kriget plötsligt känns skrämmande nära. Jag tror många unga känner som jag, för det blir tydligt att de här tjejerna är precis som vi. Man har satt verkligheten i en kontext som vi är vana vid, och skildrar den med ett språk som vi känner till.

På sociala medier ser vi krigets verklighet i ett nytt ljus. Där visas den sida av krig som inte pågår från pansarvagnar. Vi som sitter här i tryggheten kan nog aldrig riktigt förstå. Ett stort tack, till de som orkar dela med sig, för att de hjälper oss att försöka.