Maria Haldesten: Osmart av C-topp att skylla bygdekritik på partistrid

Att välsigna centralisering är att svära i C-kyrkan. Så varför väcker inte Elisabeth Thand Ringqvists drag mer debatt?

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Ledare 14/12. En skandal som rycker undan mattan för glesbygdsbor? Eller en modernt effektivisering.

För många skärgårdsbor är svaret enkelt. De rasar över Skärgårdsstiftelsens omorganisation - som kan beskrivas som ett beslut i nivå med nedläggning av byskolor.

Effektiviseringen har inte bara lett till att ett antal bofasta förlorat jobb och inkomster, utan också till att lokal naturvårdskompetens försvunnit. Siko, som organiserar skärgårdarnas intresseföreningar, har därför krävt både vd:n och styrelseordförandens avgång.

Ordförande var Centerpartiets toppnamn, Elisabeth Thand Ringqvist.

Under pågående partiledartävling har hon sågat centralisering och talat varmt om vikten av att lyssna till oroliga bybor ute i landet.

ANNONS

Men ord är en sak. Handling en annan.

– Det står i stiftelsens urkund att man ska beakta de bofastas intressen, men styrelseordförande har inte velat träffa och lyssna på folk ute i verksamheten, säger Camilla Strandman, ledamot i Centerns distriktsstyrelse i Uppsala.

Hon är en av omorganisationens hårdaste kritiker. Men så har hon och maken tidigare varit arrendebönder – och haft uppdrag som fältpersonal för stiftelsen ute på öarna.

Skärgårdsstiftelsen bär stora likheter med Västkuststiftelsen – som vårdar natur- och kulturreservat, exempelvis i Halland.

Båda stiftelserna bildades i syfte att skydda och tillgängliggöra naturen – men samtidigt bidra till landsbygdsutveckling. I en färsk utvärdering får Västkuststiftelsen beröm för att man jobbar som man ska – involverar lokalbefolkningen och använder lokala entreprenörer till allt från naturvård till guidning.

Den ingången är viktig för att förstå bråket kring Skärgårdsstiftelsens beslut att banta bort tjänster och förlägga lokalkontor till fastlandet.

Fältpersonal, som bott kring de öar de förvaltat, skulle plötsligt behöva pendla i timmar för att hämta arbetsverktyg med mera.

– Det är nästan komiskt så att man skrattar åt det. Men man blir också förbannad. Samtidigt finns det en sorg att så många behöver avsluta sitt arbete på det här viset, sade en av de anställda i Norrtelje Tidning i början av hösten.

ANNONS

Omorganisationens tvingade alltså bort honom - och nästan samtliga kollegor. Och striden blev så bitter att den - från att ha genererat spaltmeter i lokalpress som tidningen Skärgården - till slut skapade rubriker även i Dagens Industri.

Näringslivsprofilen Elisabeth Thand Ringqvist fick svidande kritik i affärspressens flaggskepp - av förklarliga skäl. Hon hade ju inte bara har svurit i C-kyrkan, hon föreföll ha skött sitt styrelseuppdrag med vänsterhanden.

Ändå har Thand Ringqvist bara fått enstaka frågor under turnén för partiledarkandidater. I Halland duckade hon snabbt undan genom att skylla på att hon inte kunde köra över vd:n.

Men håller den ursäkten?

Nej. Så enkelt kan inte ens en vanlig styrelseledamot undkomma. Det är en engagerad ordförandes/styrelses uppgift att ta sitt fulla ansvar för processen i frågor av större, principiell vikt. Dit bör höra dramatiska tjänsteförändringar i glesbygd. Därför har berörda kritiker, bland andra styrelseledamöter som hoppat av i protest, pekat på kommunallagen sig 3 kap. 9 §.

En del HN-läsare kanske drar sig till minnes att det var just den paragrafen som bidrog till att stoppa förslaget om att lägga ned byskolor i Falkenberg 2016. Nedläggningen blev till slut en fråga för fullmäktige - och inte bara ett tjänstemannaförslag som raskt klubbades i en nämnd.

ANNONS

Många minns säkert också att Per Svensson (S) - med betydande framgång i Falkenbergspolitiken - kunde sälja in sig som den som "besegrat" centraliseringsivriga politiker. Det säger en del om vilken politisk dynamit det kan finnas i frågor av det här slaget.

Men medan Daniel Bäckströms har fått smaka på internpolitiska motståndares slipade knivar, efter att tillfälligt ha snubblat i en HBTQ-fråga, så har det tassats oväntat försiktigt kring Elisabeth Thand Ringqvists stiftelseaffär. Nyligen, i Svenska Dagbladet, spelade hon ned underbetyget på mot hennes ordförandeskap genom att skylla på intern maktkamp i partiet.

Bara en storm i ett vattenglas, alltså?

Nej, den gubben går inte. Skärgårdsbornas kritik har inget med Centerns partiledarstrid att göra. Den grundar sig i verkligt missnöje med vad de beskriver som en glesbygdsfientlig omorganisation. Ju snabbare Centerpartiet förstår det, desto bättre. Annars kan det komma surt igen i en valrörelse.

ANNONS