Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Annika Bergman: Om sommarens metning och svampplockning

Jagar du också efter lycka? De där korta skimrande ögonblicken då livet tycks vara perfekt eller åtminstone så pass bra för att passa på Instagram. Vi jagar ett rörligt mål i ivern att uttrycka vår individualism och personlighet. Det är sakerna som ska definiera oss och shopping blir en hobby för att bygga bilden av oss själva. Det är attributen som berättar om vem vi är, eller egentligen, vem vi vill vara. Men prylar ger inget lugn, de kräver mer. Och mer.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Vi människor är ett djur bland andra, vi har naturliga beteenden djupt rotade i oss som kommer till uttryck även i ett modernt samhälle. Människan har dock, tillsammans med bland annat råttor, en hejdundrande förmåga till anpassning. Vi fungerar i de mest olikartade sammanhang, ändå kan vi spåra våra behov till det som hände på savannen. Vi samlade, vi jagade, vi hade ritualer runt lägereldar som skapade gemenskap. En stor konsert kan fungera som en modern lägereld, en gemensam upplevelse. Samlaren i oss triggas av shopping, för varje pryl jag bär hem så borde jag avlägsna minst två... Med internet så har kommersen tagit sig in i våra liv 24/7. Jag går runt i mitt hem och funderar på min relation till prylarna och inser att faktiskt inget är oumbärligt.

Hur många vågar erkänna att man gjorde ”ingenting” på semestern med barnen och barnbarnen? Att det inte blev några lekland i år och att det var ett medvetet val. Det blev istället metning från en brygga och livets första abborre. Kanske blev det en natt på studsmattan med alla kuddar och täcken som kunde uppbringas och där låg ni och tittade på stjärnorna. En håv på en äng och en värld av olika kryp öppnade sig. Och nu är det tid för att leta skatter i skogen, för det gula guldet i form av kantareller finns där någonstans.

När vi gör saker tillsammans och är närvarande i nuet så skapar vi också stunder som blir till gemensamma ritualer, det är väven i vårt liv. Stenåldersmänniskan i oss mår bra av att vara aktiv, inte vara aktiverad hela tiden. Vi behöver också inaktiv tid, vila, stillhet och rentav tråkighet. Vår förmåga till dagdrömmar och fantasier växer i stiltje.

Överaktivering av våra barn – i förskola och på fritiden – kan bidra till att de blir oroliga och överaktiva av stress. Att sänka kraven är därför att göra både oss själva och barnen en tjänst.

De flesta av oss mår bra i naturen, vi får där del av det som människan i tidernas begynnelse fick på savannen. Intrycken begränsas, hjärnan får vila. Årstider, färger, former, dofter, rörelser och ljud bildar trygga mönster av igenkänning och lugn. Naturen ersätter inte mediciner, den finns där som en förebyggande kraft att ta till redan innan vi tappat fotfästet i den accelererande värld av intryck som vi själva skapat. Om du tar med barnen på upptäcktsfärd in i den magiska värld som är befolkad av träd, stenar, vatten och ett och annat kryp ger du dem något stort för framtida bruk.

Dessutom är det ett plånboksvänligt nöje, vilket kan vara nog så viktigt för en barnfamilj i en tid av stigande priser.