Det är ingen hemlighet att Sverige har legat efter i att hantera pandemin. Vi har inte krävt munskydd, det mesta har framförts som ”rekommendationer” och när andra länder stängde ner var vi fortsatt öppna. Detta i ett läge långt värre än idag. Smittan kom in på äldreboenden och många förlorade sina nära och kära. Varför vår regering då inte införde hårdare restriktioner är för mig obegripligt. De hade verktygen, ändå hanterades situationen oerhört slappt.
Inför att pandemilagen skulle löpa ut begärde regeringen en förlängning på fyra månader. Det skulle innebära att regeringen kan införa nya restriktioner helt obehindrat fram till 31 maj. Vi sa nej. Lagen i dess befintliga form får gälla max två månader till, därefter måste riksdagen ta tillbaka sin granskande och kontrollerande funktion – en viktig del av vår demokrati. Pandemilagen har inneburit rejält utökade maktbefogenheter för regeringen. Det är viktigt att regeringen kan agera snabbt i krissituation, men befogenheterna måste också följa utvecklingen.
Idag har 83 procent av befolkningen fått två doser vaccin. Viruset har utvecklats som forskarna förutspått och blivit mer smittsamt men mycket mildare. 40 – 85 procent av fallen som rapporteras får inga tydliga symptom, vilket beror på god immunitet och på att virusvarianten är lindrigare. Ändå har vi idag hårdare restriktioner än vi hade när situationen var som värst. Det rapporteras febrilt om den skenande smittspridningen men ingen verkar ägna en tanke åt att vi idag är mycket bättre rustade och att det inte säger ett dugg om hur många som ligger på IVA. Enligt Pia Malmquist, överläkare på Astrid Lindgrens barnakutmottagning, måste vi lära oss att leva med viruset, på samma sätt som vi lever med andra virus säsongsvis.
Effekterna av restriktionerna är påtagliga. Sjukskrivnings- och karantänsreglerna gör att fullt friska människor hålls borta från sina arbetsplatser. Restriktionerna för kultur- och restaurangbranscherna påverkar inte bara ekonomiskt utan förstör rent mänskliga värden. Studenter och ensamboende tillbringar sin tid i isolering och kämpar med sin psykiska hälsa.
Danmark, Norge, USA, Storbritannien och Spanien diskuterar nu att avklassa Covid-19 som samhällsfarlig och häva restriktionerna. Känslan blir då att Sveriges restriktioner på ett panikartat sätt införts så att regeringen ska se handlingskraftig ut. Jag skriver detta utan att på något sätt förringa allvaret med pandemin. Det är fortsatt viktigt att vi vaccinerar oss och uppmanar andra att göra det. Men vi befinner oss idag i ett helt annat läge än vad vi gjorde för ett år sedan. Det är dags att öppna för en diskussion om att lära oss leva med Covid-19.